- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
175

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Det rysk-turkiska kriget 1711, 1712 - De turkiska och de ryska krigsrustningarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det rysk-turkiska kriget 1711, 1712. 187

nacten, förstått att för Ryssland vinna storvisiren A/i. Slutligen
lyckades det dock Poniatowski att genom enke-sultaninnans inflytande störta
AH, hvilken afsattes och Nuuman, tillhörande den gamla turkiska
hjelte-slägten Köprili, blef i Juni 1710 Alis efterträdare såsom storvisir.

Nu tycktes Carls utsigter betydligt ljusna. Den nve storvisiren
utverkade åt honom ett betydande penningelån från sultan och löfte
om en betäckning af 50,000 turkar, jemte en stor skara tatarer, för
hans hemresa genom Polen; men i sjelfva verket hade Tolstoy förstått
inverka på Köprili lika väl som på hans företrädare, och det visade
sig snart, att den nye storvisiren var icke mera böjd för ett fredsbrott
med Ryssland än den afsatte. Rustningarna i början af Nuuman
Kö-prilis embetsförvaltning hade emellertid hos turkarne framkallat en
krigisk sinnesstämning, hvilken han sedermera ej förmådde återhålla.
Janitscharerne ropade öfverljudt på krig mot Ryssland, och då Köprili
tillika genom några oredlige embetsmäns entledigande skaffat sig flera
mäktiga fiender, blef han efter en helt kort embetsutöfning afsatt och
den krigiskt sinnade Me/iemet Baltadschi i hans ställe nämnd till
storvisir. Denne var född i Italien, hade som helt ung kommit till
Turkiet, antagit Muhameds lära och blifvit anstäld i seraljen först såsom
vedbärare och sedermera i andra sysslor, hvarunder han lyckats
tillvinna sig sultans ynnest så väl som enke-sultaninnans, hvars välvilja
för konung Carl nu äfven förmådde den nye visiren att verka i samma
riktning. Då tillika svenske sekreteraren Josias Cederhielm under sin
vistelse såsom fånge i Moskwa lyckats muta en i ryska kansliet anstäld
tjensteman att lemna honom afskrift af en uppsats innehållande
czarens planer mot Turkiet, hvilken öfver Stockholm och Wien kommit
Carl till handa och af honom blifvit, öfversatt på turkiska, skickad till
sultan, förklarade denne, under förtrytelsen öfver dessa planer, krig
mot czaren den 20 November 1710.

Det rysk-turkiska kriget 1711, 1712.

Sultans rustningar till det nu förklarade kriget voro ganska
omfattande. En här af 100,000 man fotfolk och 120,000 ryttare skulle
öfver Dniester rycka in i södra Ryssland, medan 200,000 tatarer skulle
från Krim der inbryta och en turkisk flotta af 360 krigsfartyg med
35,000 man om bord afsegla öfver Svarta hafvet för att angripa Asow.
Sultans till czaren framstälda fordringar vittna ock huru säker han
ansåg sig vara om segern. De voro, att czaren skulle till Turkiet
återlemna Asow, sådant det vid krigsförklaringen befans, och låta
ned-rifva alla der i trakten uppförda ryska fästningar; utrymma Polen,
erkänna Stanislaus för dess konung och, om så behöfdes, tvinga August
till ett sådant erkännande; återgifva kosackerne deras oberoende;
ned-rifva Petersburg samt åt Sverige återlemna alla länder han eröfrat,
äfvensom alla tagna fångar och segertecken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free