- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
176

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•76

Carl XII.

På sådana fordringar kunde czaren naturligtvis ej ingå,
synnerligast som äfven han nu hade ganska stora stridskrafter till sitt
förfogande. Ryska hären beräknades uppgå till 200,000 man, hvilka af
czaren ansågos vara i krigsduglighet turkarne öfverlägsna. Från August
väntades polska och sachsiska hjelptrupper, och dessutom hade de
turkiske lydfurstarne Demetrius Kantemir i Moldau och Konstantin
Bran-kowan i Wallachiet ingått med czaren hemliga förbindelser samt åtagit
sig att mot sin länsherre sultan upphetsa servier, albaneser, greker och
andra under turkiska väldet lydande kristna folk, hvilka skulle sluta
sig till czaren såsom sin trosförvandt och befriare. Czarens öfvermod
var också icke mindre än sultans. Man hörde honom säga, att han
nu skulle intaga Konstantinopel och göra det till sin hufvudstad, men
i stället skicka sultan fången upp till Petersburg o. s. v.

Fiendtligheterna begynte i Februari 171i, då 20,000 tatariske
ryttare under tatar-khans äldste son Mohamed Geray, 4,000 polackar
under Potocki och 12,000 kosacker under den nye hetmannen Orlich,
åtföljda af omkring 30 svenska officerare, inbröto i polska Ukrajne.
Afsigten var att ur Polen bortjaga ryssarne och deras skyddsling August
samt åt den landsflyktige Stanislaus återgifva Polens tron, och man
hoppades att genom Potocki och hans vänner inom Polen förmå större
delen af polska adeln att öfvergå till Stanislai parti, när man ej längre
hade att frukta ryssarne. Carl XII hade ock i slutet af Januari
utfärdat till polska folket en kungörelse, med uppmaning att icke längre
underkasta sig Augusts orättvisa välde samt att resa sig mot czarens
af honom understödda sträfvanden att rycka till sig en del af Polen.
Vid denna tid skall ock ett förslag verkligen varit å bane till en
delning af Polen, så att czaren skulle fått de östra landskapen, det nya
konungariket Preussen de norra, samt August det öfriga såsom ärftligt
konungarike.

De i tåget inåt Polen deltagande svenskarne och polackarne voro
emellertid alltför få att kunna motverka tatarernes och kosackernes
plundringslystnad, så att alltsammans stannade vid polska Ukrajnes
förödelse, hvilken träffade dervarande polackar långt svårare än de
ryssar, som derifrån skulle förjagas. Sedan tatarerne plundrat så
mycket de förmådde och öfvade ryska trupper började mot dem uppträda,
vände de om till sitt hemland, och det med så stora förhoppningar
började företaget hade ingen annan påföljd än att ytterligare reta
polackarne mot svenskarne och deras skyddsling Stanislaus.

Först längre fram på våren begynte det egentliga fälttåget mellan
den turkiska och den ryska hufvudstyrkan. Czar Peter drog genom
Polen mot Moldau och gick vid Saroka, nordvest om Bender, öfver
Dniestern, hvarigenom han hotade att för konung Carl afstänga all
gemenskap med så väl Polen som Turkiet. Storvisiren inbjöd då
konungen till ett besök vid hären, så väl för större säkerhets skull som för
att taga den i ögonsigte; men Carl XII fann det icke för sig passande
att infinna sig hos storvisiren såsom hans gäst, då visiren endast var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free