- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
183

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Sultan förklarar ännu en gång krig mot Ryssland i slutet af 1712

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det rysk-turkiska kriget 1711, 1712.

183

skara från sultan befallning att lemna Moldau, och konungen beslöt
då skicka hela svärmen inåt Polen, för att försöka hvad dermed kunde
uträttas till Stanislai fördel. I Maj 1712 drog denna blandade skara,
till ett antal af ungefär 5,000 man, under polske starosten i Rawa
Grudzinski, inåt Polen, och genom lysande förespeglingar af
hvarjehanda slag, så väl som genom det inom Polen rådande missnöjet med
August och hans ryska bundsförvandt, lyckades Grudzinski snart få
betydande tillopp, så att han slutligen hade 15,000 man under sitt
befäl, med hvilka han framträngde ända till trakten mellan Posen och
Thorn, i afsigt att förena sig med en svensk här, som under Stenbocks
befäl väntades till Pomern; men då med denna härs uppträdande
dröjde, blef Grudzinski mot slutet af Juni omringad af ryska och
polska trupper samt hans här så skingrad, att han sjelf endast med
några hundra man kom undan öfver gränsen till Schlesien.

Detta Grudzinskis infall i Polen begagnade czaren såsom anledning
att låta sina trupper der qvarstanna, hvilket åter konung Carl skyndade
att hos sultan framställa såsom ett nytt bevis på czarens opålitlighet.
Sultan frågade sin visir och ryska sändebuden om förhållandet, och de
försäkrade att ryska trupperna redan aftågat eller voro färdiga att
aftåga från Polen. Carls anhängare försäkrade motsatsen och, för att
skaffa sig visshet, sände sultan en af sina förtrogne till Polen att på
stället taga reda på sanna förhållandet. Denne fann ryssarne ännu
öfverallt qvar i landet och berättade det för sultan, hvilken nu blef
högeligen förtörnad, sammankallade en stor diwan, skickade icke blott
de ryske underhandlarne, utan denna gången äfven Augusts polska
sändebud i Sju tornen, afsatte Jussuf och utnämnde paschan Sulejman
i hans ställe till storvisir samt förklarade den 20 November 1712 ännu
en gång krig mot Ryssland. De särskilda turkiske pascharne anbefaltes
att med sina trupper tidigt på våren infinna sig å slätten vid
Adrianopel, och sultan förklarade, att han sjelf ville föra hären i fält.

I samma mån sinnesstämningen åter blef mera krigisk mot
Ryssland, visade sig äfven välviljan större mot konung Carl. Man talade
nu om att lemna honom en skyddsvakt af 6,000 turkar och 50 till
60,000 tatarer; de 1,200 pungarne skulle blifva honom tillsända, och
dessutom skulle man icke erkänna någon annan än Stanislaus för
konung i Polen, samt icke betrakta såsom polska republikens sändebud
någon annan, än de som befunno sig hos konungen i Bender. Men
genom dessa medgifvanden hoppades man ock nu ändtligen förmå
konungen att afresa. Paschan i Bender och tatar-khan fingo uppdrag
att hos konungen söka utverka nödiga förberedelsers vidtagande för att
vid först infallande frost kunna företaga hemresan, och för att gifva
så mycket mera eftertryck åt deras föreställningar härom, tillstäldes
dem de af konungen begärda 1,200 pungarne.

Så slutade för Carl XII året 1712.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free