- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
187

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl XII i Turkiet 1713, 1714.

187

sig, hunnit uppköpa hästar och bekommit de från sultan
ytterligare begärda r,ooo pungar. Paschan betraktade detta endast
såsom undflykter och bad konungen, att han nu måtte bestämma dagen
för sin afresa; men konungen sade, att det var honom omöjligt. Då
åberopade paschan sultans bref och frågade, om konungen ville i godo
begifva sig från Turkiet eller blifva dertill tvingad, hvartill konungen
svarade: »Detta kommer icke från sultan, som är min vän, och dina
tillsägelser aktar jag icke; men om du är en trogen undersåte, så lyd
din herres befallning, i fall du har någon sådan. Jag är ännu icke
färdig att resa och fruktar icke edra hotelser. Blir jag angripen, så
skall jag försvara mig, och med detta besked kan du gå din väg»,
hvarpå han vände paschan ryggen.

Paschan skyndade ut, kastade sig på hästen och red i sporrsträck
derifrån. Under vägen mötte han Fabricius och ropade till honom,
att allt vore förloradt och att man »snart här skulle få se en vacker
lek». Fabricius red till lägret, der han fann svenskarne i oro och
bestörtning, utom konungen, som, utan att visa minsta tecken till
bekymmer, tillbragte återstoden af dagen med sina vanliga
sysselsättningar.

Emellertid höllo paschan och tatar-khan en rådplägning med
hvarandra, hvarefter paschan följande dagen indrog det vanliga underhållet
till konungen och hans folk samt äfven janitschar-vakten, i hvars ställe
konungen lät sina egna soldater göra vakt och började tillika anlägga
ett slags förskansningar kring den förnämsta delen af sitt läger.

När Dniestern under hösten 1711 stigit öfver sina bräddar och
gjort det först invid floden uppförda svenska lägret obeboeligt, hade
konungen flyttat detta några hundra alnar högre upp vid byn
War-nitza, der han låtit åt sig uppföra ett stenhus med 1 Y2 a^ns tjocka
murar, hvilka i nödfall kunde tjena som fästningsmurar. På något
afstånd derifrån voro uppförda särskilda byggnader för kansliet, köket,
silfverkammaren m. m. Rundt omkring konungen hade hans
förnämsta herrar låtit åt sig bygga mindre hus, hvarjemte drabanter och
andra svenska krigare voro inhysta i en mängd hyddor. Längre bort
bodde polackar, walacker och zaporoger. Det hela, med ordentliga
gator, utgjorde en liten stad och kallades också Carlopolis (Carls stad).
Det inre af denna stad blef nu förskansadt medelst hopsamlade vagnar,
kärror, tunnor, bänkar, sängar m. m., hvilkas mellanrum fyldes med
hästspillning. Sjelfva kungshuset spärrades med pålverk, och inom de
uppförda förskansningarna samlade konungen sina svenskar, för att
visa det vara hans fulla allvar att försvara sig, om han blefve anfallen.

Han ville emellertid äfven visa, att han icke hyste någon fruktan
för paschans hotelser, och red derföre den 4 Januari in i Bender, der
han uppehöll sig en god stund, utan att något försök gjordes att
beröfva honom friheten. Paschan åtnöjde sig att förbjuda folket i trakten

all tillförsel till konungens läger, samt bad dessutom Fabricius ocH

engelska sändebudet Jefferies ännu en gång söka öfvertala konungen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free