- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
192

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•192

Carl XII.

lägret skyndat dit, för att uppsöka det rikaste bytet. Några af dess
försvarare hade genast gifvit sig, och janitscharerne hade sprungit in
genom fönstren och spridt sig i de särskilda rummen för att plundra.
Endast i Dübens rum voro ännu ett par och tjugu svenskar samlade,
och det var dessa, som till sig insläppt konungen. Jemte det folk,
han medfört, utgjorde antalet 42, hvaribland 6 officerare, 6 hof- och
stallbetjenter samt 30 soldater. Klockan var nu ungefär ett på dagen.
Konungen uppmanade den lilla skaran att kämpa tappert i den
blifvande striden, hvarefter han lät öppna dörren till närmaste sal och
rusade ditin i spetsen för sina svenskar. Rummet var fullt med
turkar och tatarer, men svenskarne trängde så häftigt på och höggo så
modigt omkring sig, att inom kort fienden dels fallit, dels voro jagade
ut genom fönstren.

Rummet der bredvid var stora salen, der öfver 200 janitscharer
voro sysselsatta med plundringen af konungens bordsilfver. Konungen
lät öppna dörren äfven till detta rum och störtade ditin; men här vek
fienden ej så snart undan. Man lossade en mängd skott, så att
rummet fyldes med krutrök, och under striden blef konungen skild från
sitt folk. Tre janitscharer sökte taga honom till fånga, men han
ned-stack två af dem; den tredje riktade då ett hugg mot konungens
hufvud, men det hejdades af hans tjocka pelsmössa, och då janitscharen
måttade ett nytt hugg, afvärjde konungen det med venstra handen,
hvarvid han fick ett sår mellan tummen och pekfingret. I detsamma
rusade en annan janitschar honom in på lifvet och klämde honom mot
väggen, ropande på sina kamrater att skynda till hjelp; men då
konungen såg Axel Sparres kock stå ett stycke derifrån med en pistol i
handen, gaf han honom ett tecken, hvarpå kocken sprang fram och
nedsköt den janitschar, som höll konungen mot väggen. Sjelf
nedhögg konungen den andre, kom så till sitt folk igen och lyckades
slutligen jaga alla fienderna ur salen.

Sedan detta var gjordt, skyndade konungen till sin egen kammare,
hvilken fienden redan plundrat och lemnat, utom en janitschar, som
vid konungens ankomst gömde sig under sängen. Han blef
framdragen och bad om nåd, och konungen skänkte honom lifvet, mot edligt
löfte att för paschan och khanen berätta hvad han sett, hvarefter
konungen sjelf hjelpte honom ut genom fönstret.

Kungshuset var nu utrymdt af fienden, men af svenskarne
återstodo endast 32 man, hvilka konungen fördelade så, att 5 eller 6
skulle stå vid hvarje fönster, med laddade gevär, för att hindra fienden
att åter intränga. Några svenskar, som från den af tatarerna angripua
kanslibyggnaden framträngt till kungshuset, blefvo ock genom fönstren
insläppta. Sedermera fortgick striden, men blott med skjutande på
afstånd, utan att turkarnes kulor gjorde någon synnerlig skada. Då det
nu tydligt visade sig, att ingenting kunde böja konungens envishet,
gåfvo khanen och paschan mot klockan 5 på aftonen befallning att
antända huset. Tatarerne fästade derföre luntor och i tjära doppade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free