- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
198

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Ryska kriget, 1710–1714 - Krigsrörelser i Lifland 1710

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•198

Carl XII.

gen åter var för stolt att mottaga, och det enda, som kunde
sammanskra-pas, var ett lån å 20,000 rdr, som med mycken svårighet anskaffades
af franske ministern i Konstantinopel, samt ett å 60,000 rdr, som
lemnades af en engelsk köpman, mot pant af två fögderier i Bremen.

Nu ändtligen, den 20 September 1714, anträddes den så länge
uppskjutna hemresan och konung Carl lemnade Turkiet, der han tillbragt
fem år under än väckta, än åter gäckade förhoppningar, hvilka under
de första åren, med de utsigter de erbjödo honom att med turkiska
härar kunna skada Ryssland långt mer än med sina egna, äfven om
han sjelf förde dem i striden, väl kunde utgöra giltig anledning till hans
qvardröjande. Senare åter och särdeles efter kalabaliken kan detta
qvardröjande svårligen försvaras, och att det långa vistandet i Turkiet
var högst olyckligt för hans rike, skall det följande visa.

Ryska kriget 1710-1714.

Vid 1710 års början voro, med undantag af Riga, Dünamünde,
Pernau och Reval, hela Lifland och Estland redan i ryssarnes våld.

I Lifland var Riga belägradt af en 40,000 man stark här under
fältmarskalken Scheremetieff, sedan vinterns inbrott 1709. Svenske
generalguvernören i Lifland, generallöjtnanten Nils Stromberg, försvarade
staden modigt och ihärdigt, men redan fram på vintern började
förråden taga slut, hungersnöd uppstod och slutligen utbröt en svår farsot,
så att öfver hundra personer dagligen afledo, och från alla håll kommo
uppmaningar till Stromberg att uppgifva staden. Det oaktadt fortsatte
han försvaret lika ihärdigt. I Februari 1710 sprang ett krutmagasin i
luften, hvarvid 1,800 personer förlorade lifvet. I Mars upprättade
ryssarne skansar gent emot Dünamünde, för att hindra tillförsel från
sjösidan. I April infunno sig Mentschikoff och Scheremetieff med
ytterligare förstärkning samt med stora förråd af lifsmedel och ammunition,
hvarefter belägringen kunde bedrifvas kraftigare än förut. Inom
staden växte nöden, farsoten och missnöjet för hvarje dag, och sedan
Stromberg den 30 Juni afslagit en stormning, nödgades han den 1 Juli
gifva sig. Af den 10,400 man starka besättningen återstodo endas.t
omkring 3,000 friska och 2,229 sjuke; de öfriga hade stupat eller
aflidit i farsoten. Af stadens innevånare skola 40,000 omkommit af pest
och hungersnöd. Scheremetieff hade lofvat hela besättningen fritt aftåg,
men på czarens befallning bröts detta löfte, och flera regementen, som
blifvit utskrifna från Estland och Lifland, måste svärja czaren
trohetsed. Äfven Stromberg och generalmajor Clodt qvarhöllos i rysk
fångenskap.

Derefter belägrades Dünamünde, hvars kommendant, öfverste Carl
Adam Stackelberg, måste, dagtinga den 18 JuH, sedan större delen af
besättningen aflidit genom pesten. Så föll Pernau den 27 Juli, och
den 28 September gaf sig Reval, sedan besättningen blifvit genom pe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free