Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Krigsrörelser i Finland 1713
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska kriget 1710—1714.
201
ryssarne gjorde anstalter att öfvergå elfven, drog han sig ytterligare
tillbaka och stälde sig i slagtordning på en slätt vid Elimä, för att
våga en strid, i händelse fienden öfverginge floden; men ryssarne
återvände i stället till Viborg, och längre fram på hösten fingo trupperna
återgå till rotarne. Äfven detta år hade en svensk eskader hållit ryska
flottan instängd vid Cronstadt.
Under året 1712 hade sålunda krigsrörelserna i Finland äfven
varit af ringa betydenhet, ty likasom kriget mot turkarne under det
föregående året dragit nästan alla ryska stridskrafter söderut, hade
farhågan för krigets förnyande under året 1712 gjort det nödvändigt att
der qvarhålla den ryska hufvudstyrkan, och Carl XII:s vistande i
Turkiet under dessa år hade sålunda icke varit utan nytta åtminstone för
Finland.
Under året 1713 antog kriget i Finland ett allvarsammare
skaplynne. Ehuru en stor del af ryska hären äfven detta år var sysselsatt
i Mecklenburg och Holstein, hade czaren efter kalabaliken i Bender
blifvit öfvertygad, att han icke från Turkiet hade några krigsrörelser
att befara och således icke åt detta håll behöfde använda någon större
truppstyrka. Nu skulle derföre Finlands eröfring fortsättas. Då han
emellertid insåg omöjligheten af att i det glest befolkade landet
underhålla någon större här och ej heller ännu hade öfvervigten till sjös,
lät han tidigt på våren, innan svenska flottan hann ankomma, inskeppa
sin här på den talrika grundgående skärgårdsflottan, hvilken han de
föregående åren låtit bygga och hvilken han nu lät genom de finska
skärgårdarne smyga sig fram längs kusten, der denna flotta var
oåtkomlig för svenskarnes större fartyg, men dock kunde erhålla ständig
tillförsel af lifsmedel.
Lybecker hade fortfarande öfverbefälet i Finland. Många klagomål
öfver honom hade inkommit till svenska rådet, och detta skref till
konungen, att, om ock Lybecker vore oskyldig, torde det dock vara
betänkligt att bibehålla en så allmänt hatad befälhafvare; men konungen,
som börjat mer och mer misstro rådet i Stockholm, svarade, att man
borde lemna Lybecker tillfälle att försvara sig, samt ökade till och med
hans myndighet, i det han gaf honom rättighet att tillsätta officerare
utan konungens stadfästelse. Tillika föreskref konungen att, emedan
det nyutskrifna manskapet ännu ej var tillräckligt öfvadt, borde
Lybecker undvika hvarje större strid och endast gå försvarsvis tillväga.
Redan i Mars hade Lybecker fått underrättelse om stora ryska
rustningar i Viborg, hvarföre han sände generalmajor Armfelt med
1,500 man till Helsingfors, för att skydda de stora förråd, som der voro
samlade för finskar härens behof. Genast efter sin ankomst dit började
ock Armfelt befästa så väl staden som inloppet till hamnen.
I början af Maj afgick czaren från Viborg med 12,000 man på
en flotta af 93 galerer, 60 barkasser, 50 lådjor, en mörsare-galiot, 10
briggar och 2 skottpråmar. Den 8 Maj framkommo 5 af dessa galerer,
jemte en mängd smärre fartyg, till inloppet vid Helsingfors och öppnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
