Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Krigsrustningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danska, kriget 1710—1714.
211
För öfrigt stälde konungen nu till sina bundsförvandter en
förnyad uppmaning att gemensamt med honom arbeta på afslutandet af
freden med Danmark. Kejsaren, England och Holland lofvade ock sin
medverkan härtill, men fordrade såsom vilkor härför ett löfte af
konungen, att Krassows här icke skulle infalla i Sachsen. Ett sådant löfte
kunde ock konungen gerna gifvit, emedan det var hans afsigt, att
Krassow skulle möta honom i Polen, men han kunde dock ej förmå
sig till något steg, hvarigenom han skulle synas för andra makter
aflägga räkenskap för sina handlingar.
Emellertid började fredsunderhandlingarna med Danmark föras på
en annan väg. Generalguvernören i Bremen och Verden Mauritz
Wellingk, förut använd i flera vigtiga diplomatiska uppdrag, inberättade till
konungen, att han genom holsteinska geheimerådet baron von Görtz
fått, kort efter slaget vid Helsingborg, en vink om Fredrik IV:s
benägenhet för fred, hvilket gaf konung Carl anledning uppdraga åt Wellingk
att underhandla om denna fred samt dervid söka biträde af Görtz.
Carl fordrade af Fredrik ingenting utöfver Traventhalerfreden, utom att
han, såsom underpant för sin vänskap, skulle till konung Carl
öfver-låta en del af sina trupper; men skulle sådant möta alltför stora
svårigheter, så borde det icke göras till oeftergifligt vilkor.
Äfven konung August visade sig nu villig att ingå fred och lät
genom franske ministern i Konstantinopel ett förslag härom tillställas
Carl XII i Bender, men fick till svar, att med honom kunde ingen
fred slutas på andra vilkor än den i Alt-Ranstadt. Både Fredrik och
August afbidade emellertid utgången af det stora rysk-turkiska kriget,
för att derefter rätta sitt handlingssätt.
Krigsrustningarna i Sverige mot Danmark hade under tiden
fortgått. En svensk flotta af 16 linieskepp och 4 fregatter under amiral
De Prou hade under våren 1710 afgått till de danska farvattnen och
der uppbringat flera handelsfartyg, hvarefter den i Juni återvändt till
Carlskrona. Så hade danska flottan kryssat i Östersjön ända till i
Augusti, då den gått tillbaka till sundet. I Juni hade Stenbock från
riksdagen åter kommit till Skåne, der rykten om en ny dansk landstigning
börjat sprida sig. Han inlade nu en besättning af 5,000 man i Malmö
och 1,200 man i Landskrona samt sökte få tillsammans en här af
15,000 man dessutom, men hade dervid att kämpa mot stora
svårigheter i anseende till den ständigt rådande penningebristen. Vid slutet
af sommaren berättades att danskarne på Seland samlade 36,000 man,
hvilka jemte 6,000 ryssar skulle landstiga i Skåne. I början af
September sammandrogs ock en dansk här i ett läger vid Köpenhamn och
danska flottan gick till Danzig för att intaga de ryska trupperna; men
då några sådana der icke funnos, återvände den till Köpenhamn. Då
utlopp Hans Wachtmeister den 21 September från Carlskrona med 21
linieskepp och anträffade den 24 September danska flottan af 30 skepp
l) Jfr Carlson, Om fredsunderhandlingarna åren 1709 -1718, Stockh. 1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
