Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•314
Carl XII.
och Verden, som dittills varit skonade af kriget. I början af Juli sam»
mandrogos för detta ändamål 12,000 man under general von Scholten,
som skulle belägra Stade, svenskarnes hufvudort inom dessa landskap,
med en besättning af 2,300 man, till större delen föga pålitliga tyska
trupper. Generalguvernören Maurits Wellingk hade till landets försvar
hufvudsakligen räknat på hannoverska regeringen, som genom fördrag
härtill förbundit sig; men när danskarne den 20 Juli gingo öfver
Elben, drogo de i Stade befintliga hannoverska trupperna sig undan, och
Wellingk begaf sig då till Hamburg, för att ej blifva innesluten,
lemnande befälet i Stade åt generalmajoren Carl Adam Stackelberg,
hvilken, sedan både besättningen och borgerskapet visat sig motsträfvige,
måste, med de 800 man han hade qvar, gifva sig den 27 Augusti,
hvarefter landskapen Bremen och Verden voro för Sverige förlorade.
På våren hade från Bender kommit befallning, att Stenbock skulle
till Pomern öfverföra sin i Skåne stående här, för att i Polen komma
konungen till mötes, och denna härs utrustning pådrefs sedermera af
Stenbock så vidt de knappa tillgångarna medgåfvo, hvilka anlitades så
mycket mera, som ej allenast landthären, utan äfven flottan måste
utrustas för att kunna öfverföra denna här. Den 23 Augusti utlopp
ändtligen flottan, bestående af 24 linieskepp och 3 fregatter, under
Hans Wachtmeister och Magnus Stenbock. Äfven konung Stanislaus
medföljde densamma. Den 24 Augusti påträffades danska flottan, 14
linieskepp och 8 mindre krigsfartyg, under amiral Gyldenlöve. Den
flydde utan strid inåt sundet, och Wachtmeister seglade den 29
tillbaka till farvattnet mellan Skåne och Bornholm för att afvakta och
skydda transportflottan. Denna blef dock af vidriga vindar så
uppehållen, att första afdelningen af densamma först den 14 September
under skydd af örlogsflottan ankrade vid Rügens nordkust. Med denna
afdelning följde 9,400 man, jemte alla förråden för det blifvande
fälttåget; men, innan dessa hunno utskeppas, visade sig danska
örlogsflottan, hvilken, förstärkt med 6 linieskepp och 3 fregatter, den 15
September afgått från sundet och, sedan den lyckligen undvikit svenska
örlogsflottan, begagnade en stark sydvestlig vind, som hindrade denna
att komma transportfartygen till undsättning, att öfverfalla dessa. Några
och 40 deribland lyftade genast ankar och lyckades sedermera rädda
sig till blekingska kusten, men af de öfriga togos 15 och 42 brändes.
Förgäfves sökte Wachtmeister under de följande dagarna komma i strid
med danska flottan — så snart denna fullbordat sitt förstörelseverk,
skyndade Gyldenlöwe till sundet, hvarföre Wachtmeister den 21
September gick tillbaka till Carlskrona, för att samla de undkomna
fartygen och ordna den andra afdelningen af transportflottan, hvilken
likväl, i följd af en härjande farsot och långvarig motvind samt andra
hinder, ej under detta år afgick.
I afvaktan å denna stannade emellertid Stenbock en hel månad
qvar på Rügen och var nu i den brydsammaste belägenhet, emedan
de förråd han påräknat gått förlorade. För att icke blifva uthungrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
