Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Altonas brand - Stenbocks kapitulation i Tönningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danska kriget ijio—1714.
217
Herrans straffdom; men», tillade han, vändande sig till Stenbock, »eder
gifver jag min presterliga välsignelse», hvarpå han med djup rörelse
uppläste denna bön, »och», sade Stenbock sedermera, »från den stunden
har Herrens välsignelse vikit ifrån mig». Då den fordrade brandskatten
icke erlades, befalte Stenbock, att qvinnor och barn skulle föras undan,
förbjöd strängt all plundring, och natten till den 29 December sattes
staden på en mängd ställen samtidigt i brand. Denna varade hela dagen
och mot aftonen återstodo endast omkring hundra af de sämsta husen
samt tre kyrkor.
Denna brand ådrog Stenbock med skäl ett strängt tadel af hans
samtid och skall alltid utgöra en fläck på hans minne. Den gaf
emellertid czar Peter, som i Estlands och Liflands städer anbefalt eller
tilllåtit ojemförligt större gräsligheter, en välkommen anledning att här
uppträda som en varm förfäktare af mildhet och mensklighet. Han
utdelade frikostiga gåfvor åt de husville och fann ej nog bittra uttryck
öfver svenskarnes omensklighet; men kort efteråt begingo dock hans
ryssar i Pomern långt värre ogerningar.
Efter Altonas brand drog Stenbock, med de 12,000 man han ännu
hade under sitt befäl, norrut, för att hafva Eider-floden mellan sig och
fienden, hvars styrka allt mera tillväxte och redan i medlet af Januari
utgjorde omkring 30,000 man. Hans ställning blef mer och mer
förtviflad, emedan han icke hade någon undsättning att vänta, och fienden
afstängde för honom möjligheten att komma från halfön tillbaka till
Mecklenburg och Pomern. Fästningen Tönningen vid norra sidan af
Eiderns utlopp i Nordsjön innehades vid denna tid af Carl XII:s
bundsförvandt, hertigen af Holstein. Med administratorn Christian August,
som under Carl XII:s systerssons, hertig Carl Fredriks minderårighet
förde styrelsen i Holstein, började Stenbock nu underhandlingar om
upplåtande af denna fästning, i hvilken han hoppades kunna försvara
sig, till dess en svensk flotta kunde undsätta eller afhemta honom och
hans här. Den 3 Februari 1713 fingo ock fyra svenska fotregementen
inrycka i Tönningen, och då den ena månaden förflöt efter den andra,
utan att någon undsättning från Sverige afhördes samt Stenbocks här
blef allt mera instängd af fiendens nu ojemförligt öfverlägsna
stridskrafter, nödgades Stenbock slutligen i medlet af April döda alla hästar
han ännu hade qvar och med återstoden af sin här instänga sig i
fästningen. Den 22 April närmade sig fienden och började uppkasta
batterier. Den svenska hären hade nu inga lifsmedel vidare qvar och då
Stenbock ej onödigtvis ville utsätta den holsteinska fästningen för en
bombardering, helst han af brist på förnödenheter i alla fall ej kunde
länge der dröja, inledde han underhandünger om dagtingan samt
afslöt den 6 Maj en sådan, under vilkor att hela hären skulle gifva sig
fången åt konungen af Danmark, men få utvexlas eller utlösas så snart
ske kunde. Den utgjorde då 11,056 man, hvaribland 2,785 sjuke.
Tvärt emot de , ingångna vilkoren förblef hela hären sedermera i dansk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
