Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Belägringen af Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•218
Carl XII.
fångenskap och konung Fredrik vägrade all utvexling eller utlösen.
Tönningen fick å nyo en holsteinsk besättning.
Så förlorades för Sverige en här och en härförare, vid hvilka så
många förhoppningar varit fästade och som ock så länge i så hög grad
motsvarat dem. Svåra anmärkningar träffade rådet för att ej hafva i
behörig tid skickat Stenbock undsättning. Mycket hade derom talats
i rådet, men dels hindrade årstiden att skicka en större flotta till
hans hjelp, dels saknades tillgångar dertill. Schoutbynachten Axel
Johan Lewenhaupt, som förde befälet öfver Göteborgs-eskadern, ville
redan i Februari skicka några fregatter till Tönningen med undsättning;
men hans matroser hade under förra sommaren blifvit sända till
Carlskrona för att möjliggöra Stenbocks då verkstälda öfverskeppning till
Tyskland, och då Lewenhaupt nu begärde dem tillbaka, satte sig
Wachtmeister deremot, emedan de fortfarande behöfdes för stora flottan.
Redan i början af året 1713 vände sig ock rådet till några vänskapliga
makter med anhållan om biträde att rädda Stenbock och hans här.
De svenska sändebuden i England och Holland gjorde ock sitt bästa
för att utverka ett sådant; men sjömakterna voro uppretade öfver
konung Carls vägran att godkänna neutralitets-fördraget och öfver hans
stränga åtgärder mot deras handel på Östersjön samt kunde ej förmås
till några kraftigare åtgärder. Dock lyckades svenska sändebudet i
England Carl Gyllenborg att på enskild väg hyra fem skepp, hvilka
afgingo till Eidern, lastade med lifsmedel, men de funno flodens
mynning så starkt spärrad af fienden, att de måste vända om med
oför-rättadt ärende. Äfven i Holland utrustades några fartyg för samma
ändamål, hvilka afgingo i Mars 1713, men de blefvo under vägen
uppbringade af danska kapare. Kraftigare åtgärder än som skedde tyckas
dock bort kunna af rådet företagas, och den förhindrade
hjelpsändnin-gen från Göteborg ligger alltid rådet till last, då det hade full rätt att
genom en befallning till Wachtmeister upphäfva hindret derför.
Rättvisligen måste man dock erkänna att största felet låg hos konung Carl,
som genom sin vägran att godkänna neutralitets-fördraget föranledde
Stenbocks tyska fälttåg, hvilket i annat fall varit obehöfligt, och genom
sina retsamma åtgärder mot sjömakterna gjort dessa obenägna mot
Sverige.
Sedan svenskarne utrymt Tönningen, gingo de fiendtliga härarne
under en månads tid i qvarter inom Holstein, men i Juni uppbröto de
sachsiska och ryska trupperne, de förra till Stralsund och de senare
under Mentschikoffs befäl till Stettin, att företaga dess belägring, Denna
fästning, der generalen Johan August Meijerfelt förde befälet, hölls
sedermera innesluten i flera månader, men sedan ryssarne fått till sig
det sachsiska belägringsartilleriet, 72 kanoner och 30 mörsare, blef
staden från den 11 September så häftigt beskjuten och bombarderad, att
Meijerfelt för att förekomma dess förstöring nödgades den 18
September börja underhandlingar om dagtingan. Den neutrala
preussiska regeringen såg emellertid ogerna denna vigtiga fästning i rys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
