- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
221

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Danska kriget 171 o—1714.

221

1713 års slut i ryssarnes våld. Alla, som ville Sverige väl, yrkade på
konungens snara återkomst, och härom gjordes till honom från flera
håll de enträgnaste framställningar. Från Preussen yrkades det ifrigt
och Ludvig XIV erbjöd sig att på franska skepp öfverföra honom till
Frankrike; men ändock dröjde han ännu mer än ett år qvar i Turkiet.

Förbundet med Preussen kom åter till tals, men nu fordrade den
nye konungen i Preussen Fredrik Wilhelm 1, som i Februari 1713
efterträdt sin fader Fredrik I, Stettin med dess område samt Augusts
ovilkorliga erkännande för Polens konung såsom vilkor för sitt
deltagande i ett krig mot Ryssland. Dessa vilkor blefvo åter af Carl XII
förkastade, men i stället föreslog han, att konungen af Preussen skulle
ingå förbund med Sverige i ändamål att återuppsätta Stanislaus på
Polens tron, förmå Danmark till fred och bidraga till de svenska
landskapens återeröfring från Ryssland. För dessa ändamåls vinnande skulle
Preussen uppställa en här af 25- till 30,000 man, med hvilken skulle
förenas en svensk af lika styrka. Dessa förenade härar skulle först jaga
ryssarne ur Tyskland, derefter tvinga Danmark till fred, så inbryta i
Polen för att återgifva dess tron åt Stanislaus, samt slutligen i förening
med dennes polska och litauiska trupper anfalla czaren, som derigenom
skulle tvingas att ej allenast återställa de länder han eröfrat, utan äfven
afträda så mycket af sitt eget område, som kunde blifva en tjenlig
»barriere» för Sverige. Till vedergällning för sitt bistånd skulle
Preussen få biskopsstiftet Ermeland under svensk garanti, hvarför Polen skulle
få ersättning genom besittningen af Smolensk, hvilket Sverige och
Preussen skulle eröfra från Ryssland. Ansåge Preussen vinsten af
Ermeland icke vara tillräcklig, skulle det erhålla hälften af »den kontanta
ersättningssumma», hvilken Ryssland skulle tvingas till Sverige
utbetala, äfvensom Sverige skulle söka åt Preussen utverka besittningen af
staden Elbing och rättighet att anlägga en militärväg mellan sina
skilda länder.

Sådana voro de vilkor den i Turkiet fångne Carl XII, öfvergifven
af alla sina förra bundsförvandter och med sin sista här nära att gifva
sig, ansåg sig kunna erbjuda för att vinna en ny bundsförvandt.
Wellingk vågade icke ens nämna dera för den preussiske konungen, på det
denne icke, om utsigten till Stettin beröfvades honom, skulle öfvergå
till Sveriges fiender. Sedermera ogillade ock Carl XII
överenskommelsen om Stettins besättande af en förenad preussisk och holsteinsk
styrka.

Turkiska regeringen hade emellertid börjat visa en viss
benägenhet emot Stanislaus, som äfven efter det fred mellan Ryssland och
Turkiet var afslutad i Juli 1713 fick åtfölja en turkisk här till polska
gränsen; men mot slutet af Augusti 1713 följde en ny omkastning i
den turkiska politiken, Stanislaus tvangs att återvända till Bender och
freden mellan Turkiet och Ryssland bekräftades. Stanislaus gaf nu

skriftligen för konung Carl tillkänna sitt oryggliga beslut att afsäga sig

sin konungavärdighet, och nu ändtligen medgaf Carl öppnandet af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free