- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
222

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•222

Carl XII.

underhandling med August på de vilkor, att han skulle förblifva i
besittning af Polens krona; men de fördelar, han af August betingade
sig för detta medgifvande, voro också ej ringa. August skulle
visserligen vara regerande i Polen, men Stanislaus dock bibehålla
konungatiteln och förklaras berättigad att efterträda August samt erhålla 200,000
rdr årligen från polska kronogodsen. Vidare skulle August frånträda
förbundet med Danmark och förklara krig mot Ryssland samt äfven
förmå polska republiken att deri deltaga, till dess Sverige återvunnit
alla sina förlorade länder och tillika fått en skälig skadeersättning.

På sådana vilkor var August visserligen icke villig att ingå, men
fortsatte dock underhandlingen under afvaktan å Preussens beslut, och
först sedan Carl i Maj 1714 ogillat Stettins afträdande till Preussen,
hvarigenom all vidare underhandling om förbund mellan Sverige och
Preussen förföll, vände äfven konung August sin håg från fred med
Sverige och stod fast vid förbundet med Ryssland.

I slutet af året 1713 hade kejsaren inbjudit till en kongress i
Braunschweig, för att återställa freden i Tyskland och söka
tillvägabringa fred mellan Sverige och dess fiender, men Carl XII var så
ömtålig för hvarje försök att söka inverka på hans handlingsfrihet, att han
vägrade allt deltagande i denna kongress från Sveriges sida, ehuru han
medgaf fredsunderhandlingars öppnande med hvarje makt särskildt.

Så fick Wellingk befallning att med konung Fredrik i Danmark
underhandla om fred, dock utan ringaste afträdande af svenskt område.
Det högsta han fick erbjuda var en penningeersättning af omkring
600,000 rdr, med rättighet för Danmark att behålla några amter i
Bremen till dess denna summa vore betald. För öfrigt skulle freden i
Traventhal läggas till grund för det nya fredsslutet.

Preussiska hofvet fortfor ännu i början af året 1714 att erbjuda
sitt bistånd för tillvägabringande af fred mellan Sverige och dess fiender.
Konung Fredrik Wilhelm, som stod i godt förstånd med konung
August, utfäste sig att bemedla fred med honom, och vore denna fred
vunnen, så kunde Danmark icke längre fortsätta kriget, hvarefter
czaren, öfvergifven af sina bundsförvandter och utsatt för snaror från
turkiska sidan, äfven måste ingå på en billig fred; men för sitt bistånd
härvid fordrade preussiske konungen afståendet af Stettin med dess
område intill Peene-floden. Härom fördes sedermera under de följande
månaderna lifliga underhandlingar, då Fredrik Wilhelm icke kunde
förmås frånträda detta vilkor och Carl XII icke att bevilja det. Slutet
blef, såsom nyss är nämndt, att Carl i Maj 1714 bestämdt förkastade
detsamma, och så försvann äfven denna utsigt att på någorlunda billiga
vilkor åstadkomma en fred mellan Sverige och dess fiender.

Sådan var ställningen ännu, då Carl i November 1714 ankom till
Pomern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free