Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Stralsunds belägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•228
Carl XII.
den store härföraren, lyckades med några lifgardister tränga in i
fiendens läger, der han och hans modige krigare, anfallne af ett
ojemförligt öfverlägset antal fiender, stälde sig med ryggen mot vallens insida
och försvarade sig ända till dess dagen började gry. Slutligen
öfver-mannad, vägrade dock Torstenson att lemna sin värja åt någon annan
än den fiendtlige anföraren, furst Leopold, hvilken ock sjelf infann sig
för att mottaga den och visade de fångne hjeltarne all heder.
Alla de öfrige svenskarne hade emellertid redan blifvit nedstuckne
eller nedkastade från vallarna, och furst Leopold hade från ena hållet
låtit sitt rytteri och från det andra sitt artilleri rycka ut ur
förskansningarna för att falla svenskarne i sidan. En het strid uppstod,
hvarunder, bland många andra, Grothusen, Carls gunstling, stupade och
generalmajor Daldorff, hans trogne följeslagare genom Polen, Ukrajne
och Turkiet, öfverste Jakob Torstenson, en äldre broder till den
nyssnämnde, m. fl., blefvo dödligt sårade. Sjelf var konungen flera gånger
i lifsfara. Hans häst dödades, och vid fallet kom konungen att ligga
under honom samt var nära att förlora sansningen, då han lyckligtvis
igenkändes af drabant-korporalen Nils von Baumgarten, som hjelpte
honom upp och lemnade honom sin egen häst. Ännu halft sanslös
fördes han tillbaka till Stralsund och hans trupper, som i denna
olyckliga träffning förlorat 400 döde, 500 sårade och 1,000 fångne, utom
nära 300 döde, sårade eller fångne officerare, drogo sig undan till
skansen Alte-Fehr, som likväl redan följande dagen måste gifva sig, då 70
kanoner föllo i fiendens händer, jemte större delen af besättningen, så
att endast omkring 2,000 man af hela den till Rügen öfverförda
styrkan återkommo till Stralsund.
Denna stads öde var ock härefter afgjordt. Den besköts och
bombarderades nu från 45 kanoner och 30 mörsare, och alla insågo, att
den ej längre kunde försvaras, oaktadt konungen fortfarande
uppmanade till det ihärdigaste motstånd och gaf ständigt nya bevis på mod
och dödsförakt.
Det var under denna belägring den bekanta tilldragelsen
inträffade, att en bomb nedföll i rummet bredvid det, der konungen
dikterade ett bref för en sekreterare, hvilken af förskräckelse släppte
pennan. »Hvarföre skrifver ni icke?» frågade konungen. »Ack, ers maj:t,
bomben!» utropade den förskräckte skrifvaren. »Hvad har bomben att
göra med brefvet?» svarade konungen och fortfor att diktera, likasom
ingenting förefallit.
En annan gång stod han på torget i Stralsund, omgifven af några
officerare, då en bomb nedföll midt ibland dem. Alla sprungo undan,
utom konungen, som helt lugnt sparkade bomben ned i en bredvid
varande grop, der den sprang sönder utan att göra någon skada.
Ett annat drag, som visar hvilken hjertegodhet fans hos denne i
faran så jernhårde krigare, berättas äfven från denna tid. En gammal
öfverste vid namn Reichel, hade, trött af vakor och ansträngningar,
lagt sig på en bänk för att få några ögonblicks hvila, men i detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
