- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
238

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•238

Carl XII.

der han, dock under största hemlighet, hade åtskilliga samtal med konung
Georg, hvilken han fann ganska villig till fred. Största svårigheten
uppstod af frågan om Bremens och Verdens afträdande, hvilket Georg
fortfarande yrkade, men hvarpå Carl omöjligen ville ingå. Emellertid
då ovänskapen mellan Georg och czaren tilltog, började den förre
eftergifva något af sina fordringar, och den 2 Oktober skref Fabricius, att
konung Georg vore belåten med att erhålla Bremen genom köp eller
pant, men ville att Verdens besittning skulle betraktas såsom billig
ersättning för det bistånd England borde gifva Sverige mot czaren. Inom
svenska regeringen ansåg man nu bäst att låta denna underhandling
hvila, till dess man erfor hvad som vore att vänta af
underhandlingarna med Ryssland.

Dessa leddes först af Preis, men sedermera af Görtz, så snart
denne i Juli 1717 blifvit befriad från sin fångenskap, då han kort
derefter sammanträffade i Holland med czaren personligen. Ryssland var vid
denna tid, oaktadt dess lysande framgångar, icke i någon lugn eller lycklig
ställning. Det var mattadt af ansträngningarna under det långvariga
kriget och led äfven af inre söndringar. Czaren, som redan
organiserat sin här och sin flotta i likhet med dem i det öfriga Europa och
fått fast fot vid Östersjön, längtade nu efter slut på kriget, för att
ostörd deraf kunna egna sig åt de inre samhällsinrättningarnes
omdaning. Hans tillgöranden i detta hänseende hade ådragit honom många
fiender, hvilka slutit sig till hans son Alexei och hos honom funnit
stöd. Denna söndring hade också redan kommit till utbrott, Alexei
hade flytt från Ryssland och kunde blifva ett farligt vapen vid ett
anfall mot detta rike. Hos sina bundsförvandter var czaren misstänkt
samt stod i personlig ovänskap med konungen i England och icke i
nära förhållande till någon af de öfriga. Det var således för Görtz icke
svårt att finna czaren villig till underhandlingar. Dessa ville dock
czaren föra utan alla medlare. Om fredsvilkoren yttrade han emellerti 1
ingenting bestämdt, utan lofvade endast att de skulle blifva mycket
bättre än Sverige någonsin kunnat vänta.

Ryktet om detta samtal gjorde genast Sveriges öfriga fiender
villigare till fredsunderhandlingar. Konungen i England visade större
benägenhet för Fabricii framställningar, konungen i Preussen förnyade sitt
anbud om bemedling mellan Sverige och Ryssland samt sin medverkan
till de tyska besittningarnas återvinnande åt Sverige; äfven konungen i
Danmark gjorde framställningar om fred. Görtz kunde nu obehindradt
företaga återresan till Sverige. Han sammanträffade derunder med
sachsiske ministern Flemming och underhandlade med honom om sättet
att tillfredsställa Stanislai anspråk, samt skref derefter till konung Carl
att, så vida freden med England ginge i fullbordan, vore konung
August villig att ingå förbund med Ryssland och äfven att till Stanislaus
afstå några delar af Polen, om Sverige garanterade Augusts ätt arfsrätt
till polska kronan. Från Warschau fortsatte Görtz sin resa till Riga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free