- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
239

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Krig och underhandlingar, åren 1J16—1718.

239

Reval och Åbo, gick der om bord till Sverige och infann sig den 22
November hos Carl XII i Lund.

Första frukten af de inledda fredsunderhandlingarna med Ryssland
blef emellertid att Fabricius i medlet af Januari 1718 ankom till Lund,
medförande konung Georgs anbud om fred och förbund på följande
vilkor: Sverige skulle afträda Bremen och Verden, dock med
bibehållande af titeln, säte och stämma på tyska riksdagen, direktorium i
neder-sachsiska kretsen, det gamla erkebiskopliga residenset i Bremen samt
domkyrkan och till densamma hörande inkomster. Deremot skulle
England betala en million rdr samt vid den blifvande freden i norden
på allt sätt bidraga dertill, att Sverige måtte få en billig ersättning för
sina förluster. Konung Carl, hvilken ansåg det stridande mot sin
konungaed och således betraktade såsom en samvetssak att afstå någon
del af de länder han vid sitt tillträde till regeringen mottagit, ville icke
heller nu höra talas om ringaste afträdelse, men gjorde dock ett
motförslag: att konungen i England skulle erhålla Bremen och Verden i
pant till dess den summa blifvit honom ersatt, hvilken han för
desamma betalt till konungen i Danmark. För öfrigt skulle England
komma Sverige till hjelp med minst 12 krigsskepp.

Preussen hade redan i slutet af året 1717 erbjudit fred och
förbund samt genom franske ministern i Sverige framstält fredsvilkoren;
men i afvaktan å utgången af underhandlingarna med England och
Ryssland ville konung Carl icke gifva något svar å dessa
framställningar, hvarföre konung Fredrik Wilhelm slutligen öfvergaf all tanke på
freden med Sverige samt i stället ingick ett närmare förbund med
czar Peter.

De vigtigaste underhandlingarna voro nu de som pågingo med
Ryssland. Åland hade blifvit antaget till underhandlingsort, och Lofö,
den plats på denna ögrupp som ansågs lämpligast, hade i största hast
blifvit af ryssarne försedd med erforderliga byggnader för att
herbergera underhandlarne och deras följeslagare. Huru angelägen czaren
var om fredens snara afslutande visade sig bland annat deraf, att han
afsände sina ombud, fälttygmästaren, generalen Bruce, och ryska
kanslirådet Ostermann så tidigt, att de fingo i öfver två månader vänta på
de svenska, friherre Georg Henrik von Görtz och grefve Carl
Gyllenborg, hvilka först den 8 Maj 1718 landstego å Lofön, men då också
uppträdde med så mycket större ståt. De åtföljdes af 3 sekreterare,
6 uppvaktande kavaljerer, 67 betjenter, 57 soldater, 53 hästar o. s. v.
Man ville visa ryssarne att det icke var penningebrist som gjorde
Sverige böjdt för freden. Görtz hade af sina omsorger om ordnandet af
rikets penningeväsende och om utredningen af härens förråd blifvit
qvarhållen i Stockholm och såsom förevändning för sin fördröjda
ankomst till underhandlingsorten begagnat uteblifvandet af lejdebref från
czaren, hvilket de ryska sändebuden glömt medtaga.

De ryske underhandlarne mötte de svenska på det mest
förekommande sätt, och den 12 Maj begynte konferenserna. Å ryska sidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free