- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
240

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•240

Carl XII.

fordrades, att allt skulle afträdas, som under kriget blifvit eröfradt; å
den svenska, att allt skulle återställas. Snart fann man sig dock
föranlåten till jemkningar. Ryssarne afstodo från Finland, men de
svenska sändebuden fordrade äfven Estlands och Liflands återlemnande.
Denna fordran vidhöllo de äfven i den följande konferensen, men
derefter höllos icke vidare några sådana, utan underhandlingar fördes på
enskild väg mellan Görtz och Ostermann. Dessa båda tyskar, båda
räknade bland sin tids skarpsinnigaste statsmän, hade sålunda nu att sig
emellan afhandla de nordiska rikenas vigtigaste frågor. Ingendera af
dem kunde öfverlista den andre och ingendera gaf efter, så att
underhandlingen fortskred mycket långsamt. Slutligen gaf Görtz tillkänna,
att han, för angelägna göromål i Sverige, nödgades under någon tid
lemna Åland, och då kom från czaren följande förslag: antingen skulle
Ryssland återlemna Finland, Estland och Lifland, utom Narwa och
Viborg, eller ock skulle det behålla Estland, Lifland, Ingermanland och
en del af Karelen samt deremot med alla sina stridskrafter biträda
Sverige att eröfra Norge och vinnlägga sig derom, att konungen
återfick alla sina tyska länder samt dessutom förvärfvade Mecklenburg, utan
att för detta ändamål behöfva använda vapen. För öfrigt skulle
Finlands gränser bestämmas så, att ryska Lappland lades dertill, och
lif-ländska handeln ordnas på ett för Sverige förmånligt sätt. Öfver detta
förslag sade sig Görtz skola inhemta konungens yttrande och lemnade
kongressen den 2 Juni.

Kort derefter sammanträffade han i Strömstad med konungen och
stannade hos honom till den 28 Juni. Äfven nu ville konungen
ingenting afträda af sina länder, men ansåg dock freden kunna komma till
stånd, om sådana ersättningar erbjödos, att båda makterna kunde finna
sin räkning dervid. Görtz sändes derföre å nyo till kongressen, dit
han ankom den 9 Juli. Här förstod han så skickligt framhålla för
ryssarne följderna af den förestående freden med England, att nya vilkor
uppgjordes, hvilka Görtz antog vara öfverensstämmande med
konungens åsigter.

Enligt detta nya fredsförslag skulle czar Peter följande vår med
80,000 man inrycka i Polen, för att återställa Alt-Ranstadt-freden i
gällande kraft. Vidare skulle czaren förmå Preussen till fred under
vilkor, att detta rike skulle erhålla Stettin med dess område; men derest
man härom ej blefve ense, skulle denna stad åter lemnas till Sverige
mot passande ersättning. Danmark skulle tvingas att afträda Norge
genom ett fälttåg från tyska sidan, i hvilket ändamål Carl XII skulle
med 40,000 man öfvergå till Tyskland och czaren förstärka honom med
20 till 25,000 man samt förena hela sin flotta med den svenska.
Slutligen skulle czaren använda hela sin makt att förmå kurfursten af
Hannover återlemna till Sverige Bremen och Verden. Ville England
hindra detta, skulle konungen och czaren gemensamt bekriga det, dock
med förbehåll att, om konungen ville lösa czaren från detta löfte före
föredragets bekräftande, så garanterade czaren, att Mecklenburg skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free