- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
243

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Krig och underhandlingar ären 1716—1718.

243

mindre villig att underkasta sig några uppoffringar för dess
tillvägabringande.

Det var af denna anledning Görtz ifrigt förordade freden med
Ryssland. Obestridligen var czaren Sveriges farligaste fiende, och hans
vänskap var således värd att köpas med större uppoffringar än någon
annan makts. Norge och Mecklenburg borde ock blifva antagliga
ersättningar för förlusten af Ingermanland, Estland och Lifland. Härvid
mötte dock den betänklighet, att man föga kunde lita på czarens
löften, äfven om de afgifvits aldrig så bindande, och att, vid ett fredsslut
enligt de af czaren godkända vilkor, Sveriges förlust var gifven, men
ersättningen beroende af krigslyckan, som under den senare tiden icke
varit de svenska vapnen gynsam.

Sådan var Müllerns uppfattning och den godkändes af konungen,
hvarföre man nu måste företrädesvis rikta sina bemödanden på
tillvägabringande af fred och förbund med England, i hvilket hänseende
Müllern uppgjort en plan, som äfven biträddes af Görtz, hvilken aldrig
envist vidhöll sina egna åsigter, när han fann dem ej kunna hos
konungen genomdrifvas. Enligt denna plan skulle man söka kejsarens
bemedling, genom hvilken man hoppades kunna förmå konung Georg
att ingå fred samt derefter bistå Sverige mot czaren med penningar
eller skepp och helst med båda delarna. I ersättning borde man först
bjuda Bremen och Verden under panträtt i 40 år och sedan
eganderätten till någon del af dessa länder, hvilket ungefär öfverensstämde med
Georg I:s fordringar. Om det af kejsaren gillades, skulle man i
förbundet innesluta konung August, sedan Stanislaus nu uttryckligen
tillkännagifva sin vilja att afsäga sig polska tronen, äfvensom Preussen,
hvilket skulle få Stettin på vissa år. Derefter skulle man drifva czaren
tillbaka inom hans gamla gränser, återtaga de länder, hvilka danskarne
innehade i Tyskland, och återställa det Holsteinska huset. Genom
detta fördrag skulle sålunda Sverige sluta sig till qvadrupel-alliansen
och gifva denna en ökad utsträckning.

Underhandlingarna på Åland hade emellertid blifvit fortsatta, för
att ej reta czaren till nya fiendtligheter och, sedan Rehnsköld blifvit
frigifven ur ryska fångenskapen, hade han ifrigt yrkat på fred med
Ryssland. När han den 23 Oktober ankom till Stockholm, ämnade
Görtz begifva sig till konungen, som då stod färdig att inbryta i Norge;
men då de ryska ombuden otåligt yrkade på Görtz’ återkomst till
Åland, hvilket både Rehnsköld och äfven Müllern enträget tillstyrkte,
emedan man hoppades så mycket lättare vinna kejsarens bemedling och
fred med England, om fredskongressen på Åland ännu syntes vara i
full gång, så reste Görtz till Åland, dit han, uppehållen af motvind,
ankom först den 6 November. Här förstod han så fullständigt föra
äfven den eljest så skarpsynte Ostermann bakom ljuset, att när Görtz
den 12 November åter lemnade Åland, voro ryssarne nästan alldeles
öfvertygade om svenska regeringens allvar med freden. Efter sin afresa
gjorde han ock genom sin sekreterare Stamke en framställning om her-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free