- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
244

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•244

Carl XII.

tigens af Holstein förmälning med czar Peters dotter, hvilken förening
efter många skiften gick i fullbordan och blef af stor betydenhet för
de nordiska rikena.

Under tiden hade, under franska sändebudets bemedling,
underhandlingar fortgått om särskild fred med Preussen; men redan i
Augusti 1718 gaf konung Fredrik Wilhelm det svar, att han vore alltför
nära förbunden med czaren att kunna ingå någon fred, i hvilken denne
icke deltog.

I England, der Fabricius qvarstannat, fick denne i början af
November det besked, att något svar från konung Georg icke vore att
förvänta förr, än fredsunderhandlingarna på Åland vore afbrutna. Han
ansåg nemligen svenska regeringen genom sitt till den engelska
framstälda förslag icke åsyfta annat än att påskynda de åländska
underhandlingarnas gång. För öfrigt afhandlades äfven här om ett
förmäl-ningsförslag för hertigen af Holstein, Carl XII:s systerson, nemligen
med äldsta dottern till prinsen af Wales. Det dröjde dock ej länge
förr än från England kom underrättelse, att Georg I skickat sändebud
till czaren för att förnya vänskapen med honom.

Denna underrättelse fick Görtz, då han den 24 November reste
från Stockholm för att begifva sig till konungen i Norge. Han insåg
genast att det vore förbi med allt hopp om fred, derest Georg och
czaren åter blefvo vänner, samt tillstyrkte derföre, i ett bref till Müllern
från Uddevalla af den 30 November, att åländska underhandlingarna
så snart som möjligt måtte afbrytas och att man i stället måtte söka
Englands vänskap. *)

Samma dag föll Carl XII vid Fredrikshall och följande dagen
fängslades Görtz vid Tanums kyrka.

De underhandlingar, som så mycket sysselsatt de svenska
statsmännen under de sista åren af Carl XII:s regering, voro således vid
dennas slut ännu oafgjorda. Följer man fortgången af desamma, så
inser man snart, att orsaken, hvarföre dessa fredssträfvanden icke ledt
till någon påföljd, egentligen legat i konungens oböjlighet och envisa
fasthållande vid en gång fattade föresatser. Man inser äfven, att
Sveriges ställning efter slaget vid Pultawa icke var så förtviflad, som man
i allmänhet antagit, utan blef det först genom Carl XII:s långa
qvar-stannande i Turkiet och gång efter gång upprepade vägran att ingå nya
förbindelser, under ihärdigt fasthållande af förhoppningen att genom
krig mellan Turkiet och Ryssland krossa czarens makt.

Hade han icke, för den osäkra utsigten att få en svensk här sig
till mötes i Polen, förkastat neutralitetsfördraget af den 20 Mars 1710,
så hade Sveriges tyska besittningar varit skyddade och, sedan danskarne
voro utjagade ur Skåne samt stridskrafterna inom Sverige kunnat
odelade användas till försvar mot anfall från Norge eller till infall
derstädes, så hade Fredrik IV sannolikt snart neg funnit sig föranlåten

*) Jrf Carlson, Om fredsunderhandlingarna åren 1709—1718.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free