Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Brefvexling mellan konungen och rådet - Sinnesstämningen inom rådet och riket före och efter nederlaget vid Pultawa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din inre styrelsen 1700—ijio.
251
Inom riket bortpantades under åren 1700—1712 åtskilliga kronans
gods och inkomster för 2,361,508 d. s. Embetsmanna-lönerna utgingo
under de första åren blott till hälften, år 1704 blott med en fjerdedel,
men under åren 1706 och 1707 synas embetsmännen fått uppbära
full aflöning, emedan de sachsiska krigsgärderna satte konungen i stånd
att undvara större bidrag hemifrån. För året 1708 steg emellertid
summan af obetalda embetsmanna-löner till r, 100,000 d. s.
Rådet sparade också ej på uppmaningar till freds ingående och
lemnade i det ena brefvet efter det andra de bedröfligaste
framställningar af förhållandena samt af rikets och samtliga undersåtarnes
utblottade tillstånd; men konungen betraktade de bedröfliga skildringarna
såsom öfverdrifna äfven då de visst icke voro det. Konungens och
rådets åsigter om nödvändigheten af krigets fortsättande voro också
högst skiljaktiga. Rådet yrkade redan i7or ifrigt på fred med konung
August och hade också goda skäl dertill, hvilka under följande året
fingo ökad styrka. Då dessa råd icke följdes, väcktes naturligen deraf
hos rådgifvarne den föreställning, att konungen leddes endast af
krigslystnad och hämndbegär mot August. Sådant tyckes dock ej varit
förhållandet, utan snarare leddes Carl XII af öfvertygelse att med August
ingen pålitlig fred kunde ingås, hvarföre på Polens tron måste
uppsättas en annan konung, i hvilken man under kriget mot Ryssland
kunde ega en tillförlitlig bundsförvandt. Äfven denna uppfattning hade
goda skäl för sig, men olyckligtvis förmådde Carl XII, lika litet som
sin farfar, rätt bedöma förhållandena i Polen, utan förestälde sig det
skola blifva vida lättare att gifva Polen en ny konung, än det
sedermera visade sig. Detta olycksfulla misstag blef emellertid orsaken till
alla de följande förvecklingarna, då Carl XII fick att i Polen föra krig
mot både August och czaren samt denne tillika tillfälle att under tiden
intaga de svenska besittningarna vid Finska viken.
För rådet, som hade att bereda utvägarne till förandet af det
förlängda krig, som af detta misstag föranleddes, ökades bekymren för
hvarje år, likasom äfven missbelåtenheten hos de särskilda
styrelse-ledamöterne, så mycket mera som konungen aldrig gaf någon
förtroende af sina planer. När han under våren 1708 riktade sitt tåg först
mot mellersta Ryssland och sedermera mot Ukrajne, i stället att närma
sig de svenska Östersjö-länderna, blef sinnesstämningen inom rådet
ännu mera dyster. Många togo för afgjordt, att han beslutat afsätta
czar Peter, likasom förut August, och att han aldrig skulle återkomma
till fäderneslandet, utan antingen stupa eller börja nya krig, om han
lyckades äfven afsätta czaren.
Sinnesstämningen inom riket blef ock för hvarje år allt mera
missnöjd. Detta missnöje riktades dock ej mot konungen. Man visste,
att han af Sveriges alla tre grannar blifvit orättvist anfallen; man
beundrade hans hofsamhet att bevilja Danmark fred, utan att vidare
fullfölja sin framgång på Seland; man hänrycktes af den lysande segern
vid Narwa, af segrarna vid Dünas öfvergång och vid Kliszow. Seger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
