Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Framställningar från rådet om rikets nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inre styrelsen 171 o—1712.
26$
stierna och i hans ställe fick generalguvernören i Bremen friherre
Maurits Wellingk högsta befälet öfver krigsmakten i Pomern och Bremen.
Förhållandet mellan konungen och rådet fortfor emellertid att vara
mindre behagligt. Rådet, som bättre än konungen kände det
bedröfliga tillståndet i riket, ville, att de stridskrafter, som ytterligare kunde
samlas, skulle användas för Sveriges och dess besittningars försvar.
Konungen åter befalte, att de skulle skickas att möta honom i Polen,
der han hoppades i spetsen för en turkisk här kunna möta dem.
I Juni 1710 kom till rådet en skrifvelse från öfverbefälhafvaren i
Pomern, fältmarskalken Nils Gyllenstierna, deri han förklarade att, om
»något godt» kunde med dervarande trupper uträttas, så behöfde han
få öfverskickade 6,000 man fotfolk och omkring 4,000 man rytteri. När
denna skrifvelse upplästes i rådet, yttrade Arvid Horn, att han redan
Underrättat Gyllenstierna om omöjligheten, i anseende till flottans
tillstånd, att ytterligare fullfölja Stenbocks seger i Skåne samt föreslog
en skrifvelse från hela rådet till konungen, för att föreställa honom
huru angeläget det vore att framför allt Sverige samt Lifland och
Finland undsattes, hvarom ock rådet förenade sig. Fabian Wrede
anmärkte att, i fall konungen skulle befalla öfversändande till Tyskland
af 10 eller 11,000 man och man såge Sveriges ruin vara för handen,
derest dessa trupper utskickades, borde man icke efterkomma en sådan
befallning, helst man kunde förutsätta, att han icke befalt sådant, om
han känt landets tillstånd, och att nu icke vore tider att tänka på
Polen, utan fast mera på Sverige och dess besittningar. Det vore
beklagligt, att konungen tänkte så mycket på det polska väsendet och
intet på Sverige och dess tillhörigheter. Sedermera kom verkligen från
konungen i ett bref af den 2 Juli befallning, att till Pomern skulle
öfverföras så många regementen till häst och fot, »som i Sverige kunde
umbäras»; men rådet förklarade, att allt i Sverige befintligt manskap
behöfdes till landets försvar, då Stenbock hade endast 6,000 man qvar
alt föra mot fienden.
Den 27 Oktober 1710 afläts åter från rådet till konungen en
utförlig framställning af det bedröfliga tillståndet i riket. Der yttrades,
bland annat, att »vid rikets mer beklagliga och beträngda tillstånd, än
det står att beskrifvas, näst Guds gudomliga nådes erhållande ingen
annan utväg eller något annat råd och medel syntes till dess räddning
nr det å alla sidor hotande och nära för handen varande yttersta
förderfvet efter menskligt omdöme vara öfrigt, än att kongl. maj:t täcktes
först, efter alla trogne undersåtars högeliga och innerliga åstundan,
skynda sin hemkomst i riket till dess försvar och beskydd, och på det
andra förhjelpa riket till en hugnelig fred, som dess välfärd nu
ändtligen vill påfordra, om det annars skall kunna bestå». Rådet ansåg
likväl, att freden vid för handen varande omständigheter vore svår,
om icke omöjlig, att erhålla, »med mindre man något måste afstå, efter
många flera under mäktigare fienders tvång råkade rikens exempel,
hvilka hafva afträdt en del af deras länder till att derigenom rädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
