Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Stigande nöd i riket - Missnöje mot regeringssättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•272
Carl XII.
den andra, höll man sig ofta nog till det senare alternativet, hvarföre
ock den nya gärden gaf långt mindre än man beräknat, ehuru man
år 1713 tog 2 procent af en hvars hela uppgifna förmögenhet.
Nöden i riket hade emellertid under året 1712 växt till betydande
höjd. Af 7,859 hemman i sjelfva det bördiga Skåne voro 1,262 öde.
Af dess manliga befolkning å landsbygden voro endast 12,000 duglige
till krigstjenst och af dessa blefvo detta år 2,000 utskrifna. Hela
Vestmanlands län räknade endast 9,000 krigsdugliga karlar. Det blef ock
allt svårare att anskaffa soldater, och man begynte dertill taga danska
fångar. Konungen hade väl befalt, att alla embetsmanna-löner skulle
till fullo utbetalas; men härtill funnos inga medel, och rådet måste
förordna, att lägre embetsmän endast skulle utfå hälften eller högst
tre fjerdedelar, högre en fjerdedel eller högst hälften. Äfven kyrkors,
skolors och milda stiftelsers medel måste tillgripas för rustningar, och
Upsala konsistorium klagade, att på detta sätt skulle ungdomen sakna
uppfostran och de sjuke vård. Missnöjet blef ock allt större och
allmännare, så väl inom medelklassen som inom de högre
samhällsklasserna, och bland allmogen föreföllo flerstädes oroligheter.
Detta missnöje började nu ock alltmera yttra sig äfven mot sjelfva
regeringssättet. Inom adeln och synnerligast högadeln hade det varit
rådande alltsedan enväldets införande. Detta förut så rika och
mäktiga stånd hade genom reduktionen förlorat sin rikedom och genom
enväldet sin makt samt hoppades genom ett friare regeringssätt återfå
båda. Äfven hos många inom den del af adeln, som förut befordrat
enväldets införande, hade nu mer och mer rotfästat sig öfvertygelsen
om den oinskränkta konungamaktens vådor för samhället i dess helhet.
Hos prester och borgare började likaledes den tillgifvenhet för enväldet,
de visat under Carl XI:s regering, småningom kallna under Carl XII:s
ständiga krig, som dels föranledde tryckande pålagor, dels hindrade
honom att sjelf öfvervaka regeringens utöfning samt försvårade den för
rådet. Endast hos bönderne förspordes ännii intet missnöje med den
obegränsade konungamakten. Af gammalt sågo de i konungen sin
beskyddare mot allt slags förtryck, och ju större makt konungen hade,
desto bättre kunde han ock beskydda dem. De kunde ock omöjligen
föreställa sig, att konungen, hvars tarfliga, från all ståt och prål fria
lefnadssätt de af hemkomna soldater hörde prisas, kunde vara vållande
till de ständigt ökade skatterna, utan dessa måste vara de höga
herrarnes verk, mot hvilka således allmogens missnöje var riktadt.
Så gick året 1712 till ända. De förhoppningar, man fästat vid
Stenbocks uppträdande i Tyskland och som blifvit ytterligare lifvade
genom hans seger vid Gadebusch, hade åter försvunnit. Han var nu
med sina trupper instängd, och äfven denna krigshär, hvars utrustning
kostat landet så stora ansträngningar, var tydligen förlorad. Finland
var hotadt, Sveriges öfriga besittningar vid Finska viken redan i
ryssarnes våld. Konungen låg ännu alltid qvar i Bender och ingen
utsigt fans, att han snart skulle återvända till fäderneslandet. Brefven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
