Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Prinsessan Ulrika Eleonoras inträde i styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•276
Carl XII.
af ifrågavarande författare sålunda: Conrad Ribbing var en man af stor
förtjenst och en duglig embetsmän, hvar man använde honom. Han
egde äfven stor förmåga att vinna anhängare, hade rykte om sig att
vara vältänkande och i allo en af landets första patrioter, med stort
förstånd och stor erfarenhet. Per Ribbing var än mera dristig och
kanske, just som behöfdes, ej heller nogräknad om medlen, ty
blöd-hjertad var ingendera. Per hade god talegåfva och, likasom brodern,
konsten att leda menniskor. Sven Leijonmarck var en duglig
embetsmän, orädd i sina öfverdrifna frihetsprinciper och ytterligt gudaktig.
Erik Benzelius var ett ungt ämne till allt lysande, som sedan blifvit*)
och kunnat blifva hans lott, i hvilken hög plats i staten, den civila
vägen, som helst. Han förenade republikanska fördomar med
statsmannens kloka hufvud samt medborgarens oförskräckthet och
fram-talande lynne. Till lycka kanske för hans tid band prestkragen hans
förborgade tilltagsenhet, hans demokratiska utbrott, hvilka icke skonade
de höge, knappt konungen. Under sin ungdom tänkte han så, i sin
bästa ålder handlade han i den riktningen, som äldre och än mera
djuptänkt var han varsammare. Jonas Wulfwenstierna egde ett af de
bästa embetsmanna-hufvuden, hade ett vidt omfattande snille, odladt
af en god beläsenhet och prydt än mera af qvickhet och stora
talanger som statsman. Adam Schutz, sedermera Fredenstjerna, var en
lagfaren, pålitlig man, men för tillfället endast en god handtverkare åt
de andre.
»Arvid Horn*, säger författaren vidare, »var visst icke fri från
medvetande om dessa planer. Fastän konungens ungdoms-favorit,
ma-chinerade han allehanda under konungens vistande i Turkiet, men
sparkade väl igen efter sig, varande ganska försigtig i alla
förehafvanden, jemte sin tilltagsenhet. Han syntes i dagen icke oftare än han
så ville, döljande länge tänkesättet och äregirigheten. I alla hans
företag igenkände man den djupe och karaktersfulle statsmannen, med ett
klokt hufvud, som fördes af jemnhet och uträkning, och mångårig
erfarenhet i stora och betydande värf.» 2)
Redan under våren 1713 hade fråga blifvit väckt om Ulrika
Eleonoras inträde i styrelsen, men holsteinska partiet, med
enkedrottningen, Horn och Nils Gyllenstierna i spetsen, hade satt sig deremot,
emedan sådant skulle gifvit henne stort försteg i afseende å den blifvande
tronföljden. Horn, Gyllenstierna och de män, som hade i sigte en
förändring i regeringssättet, ville äfven af detta skäl icke hafva Ulrika
Eleonora erkänd som tronarfving, emedan de befarade att, om hon
blefve det, skulle hon söka och möjligen lyckas bibehålla enväldet.
Deras plan skall, sedan underrättelsen om kalabaliken hitkommit, hafva
varit att, i händelse af konungens frånfälle eller qvarhållande i fången*
skap, låta genom den under Gyllenstierna stående hären utropa hertig
’) Han blef biskop i Göteborg 1726, i Linköping 1731 och erkebiskop 1742.
Handlingar rörande Skandinaviens historia. VII: 215-18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
