- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
280

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Riksdagens fyra hufvudfrågor: Försvarets ordnande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•294

Carl XII.

komst skulle finna riket uppfyldt med främmande trupper och folk,
och dess trogne undersåtar bortförda i fångenskap. Derföre, och
emedan eders maj:t sagt sig sjelf önska freden, bjuder oss vår trohet att,
med tillhjelp af hennes kongl, höghet prinsessan och af rikets råd,
söka samma fred vinna, för att således åt eders maj:t tillhandahålla
dess rike och undersåtar, i stället för att genom ett förtvifladt vågspel
blottställa dem för faran af att blifva främmande makters rof och byte.»

Brefvet var, på samtliga ståndens vägnar, undertecknadt af
landtmarskalken och de tre talmännen. Jemte detsamma följde ett annat
af ungefär samma innehåll från prinsessan och rådet, samt ett tredje
från den nu 77-åriga enkedrottningen, som bad konungen skynda hem,
på det hon före sin snart väntade död måtte ännu en gång få
omfamna sin sonson. Generalmajoren Hans Hetirik von Liewen, som
utsågs att framföra dessa skrifvelser till konungen, afreste de första
dagarna af året 1714, och vi hafva förut berättat, huru hans
framställning af förhållandena inom Sverige väsentligt bidrog att påskynda
konungens hemresa.

Den vigtigaste anledningen till ständernas sammankallande hade
varit att få rikets försvar ordnadt och bereda medel dertill; men
misströstan att med vapenmakt kunna rädda riket förde ständerna snart
på den tanken att söka sjelfve arbeta på freden, hvilken fråga åter i
sin utveckling ledde till den om prinsessans regentskap, och sålunda
blefvo riksdagens hufvudfrågor: försvarets ordnande; anskaffandet af
medlen dertill; fredens tillvägabringande samt prinsessans regentskap.

Behofvet af kraftiga försvarsanstalter erkändes af alla, men man
insåg omöjligheten att åstadkomma så mycket som behöfdes, enligt det
af generalerna uppgjorda förslag, hvilket af rådet blifvit meddeladt
ständerna. Enligt detta förslag borde 50,000 man uppsättas och
dessutom måste man, för den stora fara som från alla håll hotade riket,
anordna en allmän beväpning, på det sätt, att 10, 20 eller 30 i hvarje
socken utvaldes, hvilka hvarje söndag efter gudstjensten slut skulle
öfvas i vapen på kyrkovallarne.

Första frågan under öfverläggningarna om detta förslag blef den
om regementenas komplettering. Den mötte hos bondeståndet ett
ihärdigt motstånd. I början förklarade bönderne det vara alldeles ogörligt
att uppsätta och underhålla både de ständiga och de extraordinarie
regementena, men vore villige att uppsätta de förra, om de finge taga
sina tre- och femmännings regementen *) till hjelp. I motsatt fall ville
de »handlöst lemna alltsammans». Många klagomål fördes tillika öfver
hvarjehanda prejerier och orättvisor, hvilka åtskillige officerare tilläto sig
mot den fattiga allmogen. Dessutom anmärkte man, att tyngden af
regementenas uppsättande föll mycket olika på olika landsorter, allt efter som
kriget gjort afgången större och pesten minskat den hemmavarande
befolkningen. Genom rådets och landshöfdingarnes förenade bemödanden

*) Hvad härmed förstods skall längre fram visas vid framställningen af
krigsväsendet under Carl XII:s regering.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free