Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•286
Carl XII.
väckte mycket uppseende. Deri yrkades att prinsessan måtte
utnämnas och bemyndigas att såsom rikets föreståndarinna och regentinna i
kongl. maj:ts frånvaro, ju förr desto hellre, med råds råde och med
full makt och myndighet åtaga sig regeringen.
Skrifsättet i denna uppsats väckte snart tanken på, att vice
presidenten Sven Leijotimarck var dess författare, hvilket ock af honom
erkändes. Den upplästes å riddarhuset den i Mars under mycket bifall,
och man började nu högljudt ropa på prinsessans utnämnande till
regentinna. Hugo Hamilton framstälde förslagets vådor, bland hvilka
äfven vore den, att en sådan förändring i riksstyrelsen skulle hos
främmande makter föranleda hvarjehanda besynnerliga tankar och att första
frågan, de gjorde våra fredsombud, torde blifva den, »huruvida
konungen blifvit afsatt eller ej, och om Sverige vore stadt i ett interregnum».
Dessa ord framkallade mycket larm å riddarhuset. Några ropade, att
Hamilton beskylt dern för att vilja afsätta konungen; andre, att man
borde kasta ut Hamilton sjelf. Man tillät honom hvarken få förklara
sig eller få ut protokollsutdrag, och Gustaf Lewenhaupt ropade, att »så
förrädiskt tal icke borde få stå qvar i protokollet». Det blad, hvarå
de öfverklagade orden stodo, blef också af riddarhussekreteraren
Wulf-venstierna utskuret, och landtmarskalken ref bladet sönder.samt kastade
bitarna på golfvet — en skymf, hvaröfver Hamilton klagade hos rådet,
som förklarade, att »Hamilton icke talat annorlunda än väl och
be-skedligen». På riddarhuset var emellertid sinnesstämningen emot
honom och för Leijonmarck. Dennes skrift blef ock gillad först af tredje
klassen och sedermera äfven af de båda öfriga, hvarefter den
meddelades de ofrälse stånden, af hvilka bondeståndet genast och villigt
godkände densamma.
De båda andra stånden visade sig dock mera tveksamma.
Borgareståndet gaf, genom en deputation, adeln det svar, att sedan
prinsessan och rådet förklarat sig vilja arbeta på freden och derom
öfverlägga med ständernas deputerade, förmenade sig borgerskapet
derigenom erhålla hvad som åsyftades, hvarföre det nu icke kunde positivt
yttra något om hvad adeln angående prinsessan föreslagit, utan ville,
»för besynnerliga och nyttiga skäl», ännu dermed låta litet anstå, i
synnerhet på det »fredshandeln ej genom förhastelse någon anstöt
taga måtte».
Hos presteståndet röjde sig skiljaktiga åsigter. När borgareståndet
underrättat ståndet om sin mening att ej för tillfället besluta om
prinsessans öfvertagande af regeringen, heter det i presteståndets protokoll
för den 12 Mars, att det »ändtligen blef öfverenskommet, att
presterskapet konformerar sig med borgerskapets mening härutinnan».
Dessa svar från preste- och borgare-stånden väckte mycket
missnöje hos de ifrigare på riddarhuset och synnerligast hos Gustaf
Lewenhaupt, hvars sträfvanden tydligen gingo ut på att så snart som
möjligt få hela styrelsen lagd i prinsessans hand, utan något biträde
hvarken af rådet eller ständerna, samt att under hennes enväldiga regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
