Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Riksdagens upplösning och resultater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen IJiJ.
Derefter förekallades bönderne och fingo dylika föreställningar.
Prinsessan tillade: »I dannemän, lären väl ej vilja se mig olycklig
härigenom?» Bönderne bådo Gud bevara sig från att företaga något
mot prinsessan, och slutligen sade Horn till dem: »Gud låte
konungen lefva och må väl; men skulle något hända, det Gud afvände, så
skolen I det få veta, och då få vi vår nådigsta arfprinsessa till
drottning, men Gud bevare alltid konungen.»
Så föll förslaget att lemna regeringen åt Ulrika Eleonora. Emot
rådets och synnerligast Horns kraftfulla uppträdande kunde detta
förslags tillställare ingenting uträtta, särdeles då preste- och
borgarestånden visat sig tveksamma och prinsessan sjelf afböjde anbudet.
Riksdagen blef dock ej genast upplöst, emedan rådet ville söka
förmå ständerna till ytterligare uppoffringar för att stärka försvarsverket
och fylla de stora penningebehofven. Genom den allmänna beväpning
och komplettering af regementena, ständerna redan medgifvit, hade
man fått rikets stridskrafter att uppgå till icke mindre än 190,000
man — på papperet. I verkligheten var förhållandet helt annat. Den
allmänna beväpningen var förenad med stora olägenheter, och från flera
håll klagade allmogen, att de, som uttagits till vapenöfningar, blifvit
så försumlige och »viderspänstige», att de icke velat arbeta. De
reguliera trupperne kunde ej bringas tiil fullt 23,000 man. Af dem skulle
en del användas på flottan och de öfriga bilda tre häi*ar: en i Bohus
hin, en i Skåne och en kring Stockholm; men deras förseende med
erforderliga förnödenheter, hvaraf deras användbarhet berodde, mötte
ständigt nya hinder. Nya angelägna behof tillkommo äfven, såsom
vexlar från konungen, hvilka skulle inlösas, samt en större summa för
att utlösa Stenbock och hans fångna här. Man visade visserligen i
allmänhet mycken beredvillighet härtill, men tillgångar saknades. Det
sattes till och med i fråga att försälja de talrika från fienden tagna
segertecknen, men detta förslag mötte dock alltför stor motvilja. Så
äfven ett annat att sälja kyrkklockorna, och slutligen upplöstes
riksdagen af sig sjelf, utan att statsbehofven voro fylda. Redan den 8
April fans af hela bondeståndet endast en ledamot qvar, jemte
talmannen, och längre fram på sommaren åtskildes äfven de öfriga
stånden, utan något riksdagens formliga afslutande.
Dess resultat hade föga motsvarat förhoppningarna vid dess
sammankallande. Rådets bemödanden att genom ständernas bistånd
åstadkomma tillräckligt manskap och öfriga medel till rikets försvar hade
blott till ringa del lyckats. I ständernas förhandlingar hade röjt sig
ett dubbelt motstånd, dels mot rådet, för dess klandrade förvaltning,
och dels mot regeringssättet — ty mot konungen hade ingen röst höjt
sig, dertill var hans person ännu alltför kär för hans folk. Detta
motstånd hade framträdt i de båda frågor, som lifligast sysselsatt
ständerna. Fredsfrågan, hvilken ständerna ville till en del taga sjelfva om
hand, hade visserligen uppstått ur känslan af rikets oförmåga att längre
bära krigets bördor, men innebar derjemte en protest både mot sty-
S t ar bäck o. Bäckström, Ber, ur Sv. I/is t. VII. I q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
