Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Den inre styrelsen, 1714–1718 - Görtzs stora inflytande hos Carl XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Carl XII.
relsesättet och mot rådets ledning af rikets förvaltning samt af dess
försvar. Ännu tydligare framträder denna protest i frågan att göra
Ulrika Eleonora till regentinna, »med råds råde och ständernas
deputerade», under konungens frånvaro, hvarigenom makten ej blott skulle
flyttas ur rådets händer, utan en del deraf äfven tillfalla ständerna.
Båda försöken strandade mot rådets kraftiga motstånd, hvilket för
öfrigt hade stöd äfven inom ständerna sjelfva hos de många
ståndsledamöter, som insågo, att allraminst i denna kritiska tidpunkt borde man
mellan konungen och hans folk bringa å bane en söndring, som lätt
för det senare kunde blifva ännu förderfligare än det olyckliga tillstånd,
hvilket man genom dessa försök ville afhjelpa. I detta olyckliga
tillstånd medförde ock riksdagen ingen märkbar förändring, men utan all
nytta var den dock ej. Den hade gifvit en afledning åt det förut mera
gömda samt i tysthet mer och mer kring sig gripande missnöjet och
framkallat hos folket en ny lifskraft, hvars verkningar ej så snart
förgingo, utan förberedde den förändring i regeringssättet, hvilken
slutligen efter konungens död verkstäldes. Denna riksdag hade ock en
annan följd, hvilken troligen de ifrågavarande försökens tillställare icke
beräknat — den att påskynda konungens återkomst till sitt rike. ’)
Den inre styrelsen, 1714—1718.
Vi hafva förut berättat huru Carl XII i slutet af året 1714
inträffade i Stralsund och hvilken stor glädje hans återkomst till sitt rike
väckte hos de flesta bland hans undersåtar. Från denna tid låg
ledningen äfven af rikets inre styrelse åter i hans hand, ehuru prinsessan
Ulrika Eleonora och rådet fortforo att till namnet föra denna styrelse.
Under sitt vistande i Pomern kunde han dock, upptagen af Stralsunds
belägring, och af de yttre politiska förhållandena, egna föga
uppmärksamhet åt de inre; men man fann snart, att någon fred, den man hoppats
att han vid sin hemkomst skulle söka tillvägabringa, ej var att vänta,
hvilket betydligt minskade belåtenheten öfver hans återkomst. Vi hafva
äfven i det föregående visat, huru Carl XII visserligen icke var afgjordt
emot freds ingående, utan tvärtom arbetade derpå; men då han icke
ville afstå någon del af det rike han vid sitt tillträde till regeringen
mottagit, och ingen af Sveriges fiender ville ingå fred utan någon vinst
å dess bekostnad, så måste kriget ytterligare fortsättas, och konungens
bemödanden äfven hvad den inre riksstyrelsen beträffade gingo nu
hufvudsakligast ut på att skaffa tillgångar till kriget.
Den, som härvid mer än någon annan gick honom tillhanda, var
Görtz, som också steg allt högre i hans förtroende och slutligen blef
en allrådande minister, ett slags svensk storvisir, såsom man ock kallade.
*) Jfr Bovallius, Berättelse om riksdagen i Stockholm 1713—1714, i Svenska
Akademiens handlingar, XXII: 213—306. — Fryxell, Berättelser, XXV: 150—220.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
