- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
292

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Förhöjning i de förra gärderna och påbjudande af nya

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

Carl XII.

nästan de ende, som med Görtz trädde i närmare förbindelse. De
öfrige, från hvilka konungen nu tagit sitt förtroende, blefvo mer och
mer förbittrade mot Görtz, hvilket parti de än eljest tillhörde. Så
Arvid Horn, som förut tillhört det holsteinska partiet och äfven varit den
unge hertigens guvernör, men hvilken befattning under hösten 1716
fråntogs honom och lemnades von der Nath; så äfven Ulrika Eleonora
och arfprinsen Fredrik af Hessen, med hvilken hon under våren 1715
blifvit förmäld, hvilka fruktade, det Görtz skulle öfvertala konungen att
förklara hertigen af Holstein för tronföljare; så äfven rådspersonalen i
allmänhet, som fann sig utan allt inflytande och harmades så väl
häröfver som att Görtz styrkte konungen i krigets fortsättande, hvarigenom
utsigten till en för hela landet så ytterst behöflig fred alltmera
af-lägsnades.

I sjelfva verket var emellertid, såsom i det föregående är visadt,
Görtz ingalunda emot freds ingående; tvärtom var det just en bland
grundtankarna i hans planer, att enskild fred borde slutas med endera
af Sveriges mäktigaste fiender, mot det att denne lemnade sitt biträde
-till utkräfvande af vederlag å annat håll för hvad man måste till
fredens vinnande afstå. Fred med Ryssland var hvad Görtz framför allt
yrkade, mot det att czaren afhöll Sveriges öfriga fiender att bistå
Danmark, från hvilket Norge skulle tagas till ersättning för de besittningar,
som måste afstås till Ryssland. Då konungen likväl fans alltför
obenägen härtill, emedan czaren fordrade i hans tanke alltför betydliga
afträdelser, yrkade Görtz i stället på fred med England och Hannover,
till hvilket senare Bremen och Verden skulle afträdas, hvaremot
engelska penningar och en engelsk flotta skulle hjelpa Sverige återtaga allt
-hvad czaren eröfrat. Någon fred med Sveriges alla fiender ingick
således ej i Görtz plan, lika litet som i konungens, utan han önskade
endast kunna genom fred med en af fienderna aftvinga de öfriga bättre
vilkor samt skadestånd för hvad som måste afstås för fredens vinnande.
Konungen åter gick ej ens så långt, utan trodde sig, genom hotelser
att ingå fred med en af sina fiender, så inverka på de öfrige, att ingen
afträdelse af svenskt område skulle ifrågakomma.

Bådas planer förutsatte emellertid anskaffande af mera manskap
och penningar, för att med kraft kunna föra kriget och dymedelst bringa
det till sådant slut, som hvar för sig afsåg. Häri visade Görtz en
fyndighet på utvägar, som visserligen blef för landet ganska betungande,
men som dock fylde de påräknade behofven till och med utöfver hvad
konungen kunnat vänta.

Huru manskap anskaffades och huru, emot allas förmodan, Sverige
åter kunde uppställa en rätt betydande krigsmakt, skall längre fram
visas vid öfversigten af svenska krigsväsendets utbildning under Carl
XII:s regering. Återstår således att här redogöra för de särskilda
utvägarna till de erforderliga penningemedlens tillvägabringande.

Den utväg, som låg närmast till hands, var de förra gärdernas
förhöjning. Den 1713 af konungen påbjudna nya skattningsgärd hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free