- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
307

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Statsförfattningen, rättsväsendet, förvaltningen.

307

hofrätt grefve Wallenstedt och rådets öfriga ledamöter, samt förklarade,
att »den bekännelse, som med pinliga medel uttvingades, vore intet
att lita på», utan skulle den misstänkte hållas ensam i sitt
fängelserum och ej få mottaga besök af andra än dertill förordnade prester,
som borde »med all lämpa och saktmodighet föra honom till
sanningens bekännelse och en rätt syndaångerr.

Under konungens frånvaro i kriget blef lagskipningen slappare, i
följd af rådets mera begränsade myndighet och större efterlåtenhet,
hvarföre ock oordningar och prejerier af alla slag voro i ständig
tillväxt, och man klagade, att »under konungens frånvaro månge hade
sådana domar utverkat, som de haft vänner till, hvaröfver på många
orter i riket suckar och qvidan hördes». I följd af de många
klagomålen öfver lagars och författningars mindre noggranna och rättvisa
tillämpning tillsatte konungen 1713 en »högste ombudsman»,
motsvarande senare tidens justitie-kansler, och under honom en »förste
ombudsman», hvilka båda skulle vaka öfver lagarnes efterföljd och
beifra hvarje uraktlåtenhet deraf hos en och hvar af rikets embets- och
tjenstemän.

Till rättegångssättets förenkling och befordrande af skyndsammare
lagskipning hade inom lagkommissionen vid flera tillfällen fråga varit
väckt om att genom lagmansrätternas indragning minska instansernas
antal från fyra till tre. Till försvar för dessa rätter hade blifvit
anfördt, att de flesta mål stannade vid lagmansrätterna; att det för
fattigt folk blefve betungande att vädja till hofrätterna; att dessa skulle i
följd af indragningen öfverhopas af göromål; att lagmännens löner voro
ringa och att dessa platser voro »en lisa för gamla embetsmän».
Konungen fann likväl dessa fördelar icke uppväga ölägenheterna, utan
utfärdade den 29 December 1717 ett bref till hofrätterna om
nödvändigheten af rättegångarnes förkortande och instansernas inskränkande till
lagmansrätter och hofrätter, samt befalte hofrätterna uppgifva huru
många lagmän fordrades i hvarje län att bestrida dervarande
härads-höfdinge-jurisdiktioner, och den 24 Juli 1718 tillkännagaf konungen för
hofrätterna, att han förordnat 19 lagsagor under Svea, 23 under Göta
och 13 under Åbo hofrätt, samt i hvarje lagsaga en lagman, biträdd
af två häradshöfdingar såsom bisittare, dock så, att lagmannen blefve,
såsom dittills, för allt ansvarig. Sedermera erhöllo i Oktober samma
år häradshöfdingarne derjemte särskildt uppdrag att hafva inseende
öfver kronofogdar, länsmän och fjerdingsmän, »granneligen
undersökandes, att ingen egennyttighet af dem föröfvas och att undersåtarne ej
på något sätt förnär sker».

Den förändrade domstolsorganisationen kom dock ej till
verkställighet, emedan den instäldes vid Carl XII:s några månader derefter
inträffade död. Att häradshöfdingarne egenmäktigt beröfvades sina
embeten och erhöllo helt andra tjenste&ü^ganden Un förut, blef med skäl

klandradt, rnen förenklingen af rättegångssättet genom indragning af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free