- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
311

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Krigsväsendet - Landthärens styrka vid åtskilliga tidpunkter af Carl XII:s regering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Krigsväsendet.

25

jande, drängars och pigors Iega, lön och pligter, samt bönders, torpares
och de på landet bosatte handtverkares skyldigheter. Huru en enda
person skulle kunna vaka öfver allt detta, torde dock blifvit en rätt
svår uppgift att lösa. I allmänhet vittnar denna af Tessin utarbetade
instruktion visserligen om mycken välmening, men också i hvilken
ytterlig grad man ville utsträcka regeringens förmynderskap öfver alla
slags näringar.

Äfven underordnade ordningsmän erhöllo en ganska stor
myndighet. Mål, som rörde lif, ära och gods, borde inför behörig domstol
lagforas; men »alla ringare mål, äfven de, som beläggas med
penningeböter och kroppsstraff, skulle, utan vidare dömande, allenast genom
ordningsmännens godtfinnande och beordrande på stället afgöras och
afstraffas, enligt den regel, högste ordningsmannen föreskrifvit». För
öfrigt hade de att verkställa upphandlings-deputationens befallningar,
pådrifva skatternas erläggande, förekomma nödmyntets värdefall, hindra
landtmannen från att hafva mera säd och undersåtarne i allmänhet
från att hafva mera lifsmedel, än de behöfde för egen räkning, tvinga
dem att enligt faststälda taxor sälja öfverskottet, efterforska
smädeskrifter ursprung och straffa författarne o. s. v.

Den nya inrättningen, med dess i en mängd enskilda förhållanden
ingripande verksamhet, väckte genast mycken ovilja, men blef ej
långvarig, ty den trädde i verksamhet först den i Oktober 1718 och
upphörde några månader derefter vid konungens död.

I allmänhet afsågo Carl XII:s förändringar i förvaltningen att
förenkla densamma, lägga ledningen deraf så mycket som möjligt i
konungens och hans förtroendemäns händer, till förekommande af
underordnade tjenstemäns prejerier eller försnillningar samt införa strängare och
noggrannare kontroller i förvaltningens särskilda grenar; men
olyckligtvis valde han härtill hvarken rätta tiden, rätta sättet eller rätta
personerna, hvarföre ock hans förändringar snart blefvo förhatliga och
upphörde vid hans död, ehuru några deribland visat sig vara
framtidstankar, dem en senare tid upptagit och med vissa förbättringar åter infört.

Krigsväsendet.

Vid Carl XII:s tillträde till regeringen hade Sverige en landthiir
af omkring 65,600 man, hvaribland 15,000 ryttare, 1,200 dragoner,
33,400 man inhemskt fotfolk samt 16,000 man artilleri och öfrigt
värf-vadt manskap i besittningarna å andra sidan Östersjön. Sedan det
stora nordiska kriget utbrutit, fans emellertid denna styrka ej
tillräcklig, utan redan under sommaren 1700 nödgades Sverige och Finland,
utom de indelta trupperna, som skulle ständigt bibehållas vid samma
styrka, uppsätta s. k. »tremänningar», hvilket skedde så, att tre rotar
eller rusthåll förenade sig om att anskaffa ytterligare en man. Dessutom

mäste, då största delen af finslca hären jemte dess tremänningar an-

Vändes till Liflands försvar, finnarne till sitt eget lands skydd börja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free