Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
Carl XII.
uppsättande af s. k. »dubblerings-regementen», d. v. s. på nytt
rekrytera sin indelta här. Större delen af besättningarna i Ingermanland
och Finland utgjordes af sådana dubblerings-regementen, men fullt
dubblerad blef dock finska hären ej förr än 1708. Efter dessa
förstärkningar uppgick svenska krigsmakten i Maj 1701 till 82,000 man,
hvaribland 39,000 indelte, 13,000 tremänningar och 30,000 värfvade.
Af denna styrka voro 55,800 man fotfolk, 28,600 ryttare och 7,400
dragoner, fördelade så, att 19,100 man stodo i Sverige, 14,100 i
Pomern, 3,400 i Bremen samt 45,300 man i Lifland, Estland,
Ingermanland och Finland. Läggas härtill 3,000 artillerister och 11,000
man sjötrupper, så uppgick Sveriges krigsmakt vid denna tid till
96,000 man.
Följande året, 1702, uppsattes i Sverige äfven
»femmännings-rege-menten», då fem rotar eller rusthåll förenade sig om uppsättande af
ytterligare en man, och dessa regementen skulle derefter, så väl soin
de ursprungliga och tremänningarne, hållas fulltaliga.
Sedermera ökades, hufvudsakligen genom värfningar, svenska
landthären så, att den vid Carl XII:s tåg till Sewerien utgjorde, såsom förut
är visadt, 111,000 man, då likväl alla regementen antogos vara
fulltaliga, hvilket dock är föga sannolikt. Verkliga styrkan utgjorde likväl
minst 100,000 man, och om härtill räknas 3,000 artillerister och minst
11,000 man sjötrupper, så uppgick svenska krigsmakten i Juni 1708,
då den nådde sin högsta styrka under Carl XII:s regering, till minst
114,000 man samt utgjorde således öfver 4 1/2 procent af den
dåvarande befolkningen.
Genom fälttågen 1708 och 1709 samt nederlagen vid Liesna och
Pultawa förlorade Sverige öfver 40,000 man af sina bästa trupper, men
under hösten 1709 och vintern 1710 uppsattes åter de indelta
regementen, som gått förlorade i Ryssland och Polen. Genom Finlands,
Bremens och Pomerns förlust samt Stenbocks kapitulation i Tönningen
led svenska hären å nyo en betydande minskning, men efter
ankomsten till Skåne hade konungen i början af året 1716 åter 20,000 man
der samlade, och i Roslagen stodo 15,000 man för att skydda denna
del af riket mot ett befaradt anfall från Ryssland.
Oerhörda ansträngningar gjordes nu för att åter få de särskilda
indelta, tre- och femmännings-regementena fulltaliga, hvarom konungens
befallning utfärdades redan några få dagar efter hans återkomst till
Sverige. Prester och civila embetsmän, som redan åren 1700 och
1712 blifvit ålagda att uppsätta s. k. »ståndsdragoner», till en styrka
af 2,000 man, fingo nu för tredje gången verkställa denna uppsättning.
Äfven jernverken befaltes dertill bidraga. Värfningar skedde både med
list och våld, och i brist på fullgoda rekryter tog man femton- eller
sextonårige gossar. I Januari 1716 befalte konungen, att hvarje socken
skulle ytterligare uppsätta en soldat, de s. k. »sockenknektarne», i
hvilkas anskaffande socknens alla invånare utan undantag skulle deltaga.
Landshöfdingarne befaltes uppgöra fullständiga listor öfver alla inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
