Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Vetenskaperna: lagkunskapen, historien - Vetenskaperna: geografien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII.
äfven nämna Carl XII sjelf, hvars »Afhandling i fysiologi och
psykologi» vittnar, att han tänkt sig väl in i dessa ämnen.
Lagkunskapen stod vid slutet af Carl XII:s regering ungefär på
samma ståndpunkt i vetenskapligt hänseende som vid slutet af Carl XI:s.
Med undantag af lagkommissionens arbeten, hvilka, enligt hvad redan
är nämndt, fortsattes äfven under Carl XII:s regering, och några
juridiska skrifter af den i det föregående omtalade juris professorn i
Upsala Carl Lundins, som afled 1714, finner man under detta tidskifte
föga verksamhet i denna vetenskap vid våra lärosäten.
Historien bearbetades vid de svenska lärosätena under Carl XII:s
regering i hufvudsakligen samma riktning som under Carl XI:s. Dock
började förtroendet för Stjernhjelms, Verelii och Olof Rudbecks
påståenden om de svenska häfdernas uråldrighet småningom aftaga, och man
sysselsatte sig i stället med utgifvandet af äldre för dessa häfder
vigtiga arbeten. Så utgaf Johan Peringskjöld 1697 den första upplagan
af isländska texten till Snorre Sturlesons konungabok, jemte en latinsk
och en svensk öfversättning, författad af isländaren Gudmund Olofson.
Af samme Peringskjöld utgafs äfven under åren 1700—1705 Johannes
Messenii förut omnämnda stora historiska arbete S con dia illustrata,
äfvensom man har Johan Peringskjöld att tacka för utgifvandet af
Östgöta-konungen Theodoriks historia, 1699, af Wilkinasagan 17x5,
af Hjalmars och Rolf Krakes saga samt af åtskilliga antiqvariska
arbeten. I allmänhet är ock Johan Peringskjöld den mest
framstående, snart sagdt den ende författaren inom det historiska facket
under Carl XII:s regering, ehuru äfven han mera gjort sig känd såsom
utgifvare än såsom författare. För öfrigt eger man från detta tidskifte
endast några läroböcker och smärre antiqvariska afhandlingar eller
uppsatser rörande tilldragelser, som väckt allmännare uppmärksamhet,
såsom slaget vid Narwa, vid Pultawa o. s. v.
Geografien blef under Carl XII:s regering icke mera vetenskapligt
bearbetad än under Carl XI:s, men konungen visade dock sitt intresse
för befordrande af kunskapen om aflägsnare länder genom att kort
efter sin ankomst till Turkiet anbefalla en vetenskaplig expedition till
orienten — en af de första och mest omfattande någon europeisk
regent anordnat. Majoren vid fortifikationen Cornelius Loos, kaptenen
friherre Conrad Sparre, kaptenen Hans Gyllenskepp, alla tre kände
såsom särdeles skicklige ritare, legationssekreteraren i Konstantinopel
Johan Silfvercrantz samt legationspredikanten derstädes Michael Eneman
afgingo i Januari 1710 genom Arkipelagen till Egypten samt derefter
Nilströmmen uppföre till Heliopolis och Memphis, för att afrita och
beskrifva pyramider, tempel och andra fornlemningar, hvarefter resan
fortsattes till Palestina, för att bese och afteckna Frälsarens graf så
väl som Bethlehem, Tabor, Jordan, Nazareth och Libanon. Genom
ett bref af den 3 April 1711 tillade konungen Silfvercrantz ytterligare
600 d. s. under fyra års tid, för att fortsätta sina vetenskapliga resor,
men han dog redan under den första. Konungen visade, enligt hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
