Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Vitterheten: lyrik, den sedolärande riktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
Carl XII.
emedan hans styrka låg egentligen i kärleksqväden, hvilka man ej
ansåg rätt passande för professorn och biskopen, synnerligen som de icke
sällan voro nog sjelfsvåldiga och således icke gerna kunde under hans
namn utgifvas på trycket, hvaremot de dikter af honom, som
meddelades allmänheten, till största delen utgöras af rimmad sedolärande prosa.
Denna sedolärande riktning, som framträdde i de mindre lyckade
af Rudeens dikter, nådde sin höjdpunkt hos skaldinnan Sofia Elisabeth
Brenner, ett ovanligt språkkunnigt fruntimmer, ty hon har skrifvit vers
på latin, italienska, fransyska och tyska samt var äfven ganska
hemmastadd i holländskan. Hennes bästa poetiska stycke är ock en italiensk
sonnet, likasom äfven hennes bästa bröllopsqväde, hvarmed hon i
allmänhet var icke litet frikostig, är författadt på tyska. De svenska åter
röja den mest genomprosaiska åsigt af kärleken och äktenskapet, hvilka
hon betraktade endast såsom ett medel att bekomma ett välbehållet hus
och en talrik familj — det högsta och bästa hon visste här i verlden.
Hon borde ock sjelf bäst kunna bedöma riktigheten af denna åsigt, ty
hon hade icke mindre än femton barn med sin man, assessorn i
antiqvitets-kollegium Elias Brenner. Hennes familjenamn var Weber.
Hon var född i Stockholm 1659, blef enka 1717 och dog 1730, högt
aktad såsom en förträfflig maka, mor och husmoder, samt prisad på
flera språk såsom skaldinna, ehuru epitetet »hedersgurnman», som
dei-vid tillades henne, tyckes vittna om mera erkännande af hennes
prosaiska förtjenster än af de poetiska. Hon förstod dock bättre än de
flesta af sina samtida att i metriskt hänseende behandla modersmålet,
äfvensom hennes dikter, om ock saknande all poetisk lyftning, likväl i
allmänhet röja de förtjenster, som härflyta af ett klart, genom
mångsidig läsning odladt förstånd.
Andreas Rydelius, hvilken vi här ofvan omnämnt såsom den mest
framstående författaren i filosofi under Carl XII:s regering och till
hvilken vi skola återkomma vid teckningen af Carl XII:s samtida
vetenskapsmän, har gjort sig känd äfven såsom skald, i hvars dikter man,
enligt Hammarskölds omdöme, visserligen förgäfves söker fantasiens
fria, af intet annat syfte än det högsta sköna betingade verksamhet,
men der man dock ser uttrycket af det skarpare och djupseende
förnuftet i all dess rena, koncisa kraft, förenadt med säkert öra för
versens melodi.
Olof Broms, född i Stockholm 1672, filos, magister i Upsala 1703,
huspredikant hos fältmarskalken grefve Nils Gyllenstjerna och död 1722,
har efterlemnat en stor mängd tillfällighetsstycken, äfven i den
sedolärande riktningen, hvilka endast alltför mycket röja ett sträfvande att
genom öfverlastadt bruk af mytologiska uttryck och hänsyftningar gifva
någon slags lyftning åt de magra rimmen, hvarföre också äfven de af
hans stycken, som afhandla de bedröfligaste ämnen, svårligen undgå
att hos läsaren framkalla en viss munterhet.
Grefvarne Olof och Carl Gyllenborg, söner af kungliga rådet
grefve Jakob Gyllenborg, hvilken förut blifvit vid flera tillfällen om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
