Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Konsterna: tonkonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
Carl XII.
föreställning, hvarom en beskrifning trycktes under titel: »Glädjespel
och Äresång, som uti en förträfflig opera, hans kongl. maj:t till ära
och hugnad, efter den mot ryssarne erhållna oförlikneliga segern, uppå
den stora och lyckliga Carols dag, som var den 28 Januari, uti dess
vinterqvarter vid Lais slott blef anstäldt af kongl, majrts troman och
generalmajor, hög välborne herr grefve Stenbock.» Sjelf öppnade
Stenbock operan såsom »kunglig kapellmästare». Den synes dock hafva
inskränkt sig till åtskilliga kupletter, som accompagnerades af två
»turkiska spelmän» och afsjöngos vid skålarne för konungen, för
genera-lerne, för soldaterne och slutligen för hvars och ens »käresta». Efteråt
gåfvos dock åtskilliga baletter, vittnande om Måns Bocks fyndighet,
likasom deras beskrifning om hans glada lynne. Så förekom en,
hvilken förestälde »Några tysta tankar, som dansade incognito och
adresserade sig till hans excellens grefve Piper». En annan balett utfördes
af »obeväpnade pennfäktare». Sista »entréen» dansades af alla
gene-ralerne, som sjöngo en »madrigal»:
»Friskt gå vi derpå löst och dansen sjelfve föra» o. s. v.
Till »nachspel» gafs »en särskild invention af Grammatica», om
hvilken det heter, att »latinet flöt kring alla bräddar och var så lätt, att
man detsamma med sked insupa kunde».
Några dagar derefter, den 6 Februari 1701, uppfördes å
Stockholms slott, på enkedrottningens befallning, en »Balett, bemängd med
sång», hvarom en beskrifning äfven blef utgifven, hvilken, jemte
Stenbocks »Glädjespel», utgör Sveriges hela dramatiska litteratur under
Carl XII:s regering, ty de arbeten, hvarmed Carl Gyllenborg riktade
denna litteratur, tillkommo först under nästa tidskifte.
Sjelf var dock konungen road af dramatiska föreställningar. Den
första franska teatertrupp, som funnits i Sverige, införskrefs af Carl XII,
som i Mars 1699 befalte Nicodemus Tessin att hitförskaffa »en trupp
de bästa franska komedianter, som kunde erhållas». De skulle spela
för konungen och det kungliga huset två dagar i veckan samt de
öfriga dagar för allmänheten på Bollhuset, hvaraf inkomsten tilllföll dem,
hvarjemte konungen tillade dem ett årligt anslag af 1,000 rdr specie
och 5,000 rdr specie i respenningar. Detta skådespelaresällskap eller
»komediantband», såsom det kallades, fick sedermera uti
vinterqvar-teret i Heilsberg 1704 gifva för konungen föreställningar af Moliéres
lustspel och bibehölls ända till dess han vid uppbrottet från Sachsen
1707 samlade alla tillgångar för sitt stora fälttåg mot Ryssland.
Konsten kunde under Carl XII:s krigiska regering i allmänhet vinna
föga uppmuntran, då den mer och mer tilltagande nöden i samma
mån äfven minskade tillgångarne att uppmuntra konstnärerne. Sjelf
egde dock Carl XII, liksom sin mor och sin farmor, ett varmt konstsinne
och visade äfven ett lifligt intresse för konstens befordran i alla
riktningar.
Att tonkonsten tycktes göra honom mycket nöje, vittnar hans trogne
följeslagare Hullman, som berättar, huru under konungens vistande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
