Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
Carl XII.
kronans uppbörder. Den fördel skulle härigenom beredas tillverkarne,
att, derest de ej så hastigt eller fördelaktigt, som de önskade, finge åt
utlandet sälja sina varor, kunna genast mot vägsedlar, gångbara såsom
mynt, insätta dem i kronans förrådshus, tills de hunne borttingas mot
högre pris, då de mot vågsedelns inlemnande finge åter uttagas.
Åtgärden var sålunda i sig sjelf onekligen nyttig, om blott kronan
lemnat handeln med dessa varor full frihet; men redan dagen efter
nyssnämnda förordnings utfärdande fick upphandlings-deputationen rättighet
att, efter eget godtfinnande, tillåta eller förbjuda dessa varors
utskeppning, och det berodde således på denna deputation eller i sjelfva verket
på Görtz, huruvida varans egare kunde få utbyta kronans vågsedel mot
utländningens klingande mynt.
Von der Nath och upphandlings-deputationen ansågo den
anbe-falda åtgärden skadlig. De befarade, att vågsedlarne aldrig skulle
blifva gångbara, men att de och de bestämda prisen skulle tillintetgöra
bergshandteringen. Härom gjorde von der Nath flera föreställningar
hos konungen och fick äfven löfte om någon eftergift; men kort
derefter återupptog konungen det förra beslutet och befalte dess
verkställande. Få bruksegare eller bergsmän ville emellertid åtlyda
uppmaningen att mot vågsedlar insätta sina varor, och efter Görtz’ återkomst
från Holland togs derföre ett nytt steg för att åtkomma deras
tillverkningar. Den 30 December 1717 utfärdade konungen till
upphand-lings-deputationen en skrifvelse om räntefria låns meddelande åt
bruksegare, såsom förlag för deras bruks drifvande, och samma dag fick
bergskollegium befallning att uträkna huru mycket hvarje bruk
tillverkade, på det man kunde se huru stort förskott borde detsamma gifvas.
Afsigten var att lemna dessa förlagslån i mynttecken, mot betalning i
brukens tillverkningar, hvilka derefter kunde säljas till utlandet för
klingande mynt. Bruksegarne läto dock ej locka sig att begära dylika
lån, men voro i så mycket större oro att få dem sig påtvingade.
Så följde från kronans sida en ny våldsam åtgärd. I Februari 1718
befalte konungen, att af det mot vågsedlar eller annorlunda vågförda
jernet skulle i Stockholm 100,000 och i Göteborg 50,000 skeppund
tagas för kronans räkning och betalas af upphandlings-deputationen,
hvilket skedde med mynttecken. Jernet skulle användas till gäldande
af kronans införskrifna spanmål och krigsförnödenheter. Detta tilltag
väckte naturligtvis stort missnöje och föranledde högljudda klagomål.
Några eftergifter blefvo ock beviljade, men ringa i förhållande till hvad
kronan tillskansat sig.
För att undandraga sig dylika tilltag företogo sig bruksidkare och
de, som drefvo handel med brukens tillverkningar, att, medelst verkliga
eller låtsade köp, öfverlåta dessa åt engelsmän och holländare, hvilka
såsom utländingar icke borde vara förpligtade att åtlyda de stränga
påbuden. Görtz rådde då konungen att sjelf öfvertaga hela
jernhan-deln, »emedan han måtte vara lika så nära som utländingen i fråga
om att. köpa sitt eget lands alster». Konungen följde rådet och ålade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
