Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Allmogens trohet mot Carl XII - Seder och lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seder och lefnadssätt.
353
fär 2^2 million. Enligt en beräkning af härvarande franske ministern
Campredou skulle Sverige sedermera från 1700 till 1717 hafva
förlorat 300,000 menniskor genom krig och 800,000 genom pesten. År
1716 beräknades folkmängden inom det egentliga Sverige, således utom
Finland, till 535,548 personer, i hvilket antal adel och embetsmän
dock ej voro inbegripne, men man känner ej på hvilka grunder denna
till siffran så bestämda uppgift stöder sig. Vore den tillförlitlig, skulle
befolkningen i hela det nuvarande Sverige vid slutet af Carl XII:s
regering endast hafva uppgått till omkring 600,000 personer!
Att vid denna tidpunkt folkmängden i följd af kriget och pesten
högst betydligt aftagit, är emellertid otvifvelaktigt, likasom att den då
var i en så olycklig belägenhet, att vår historia dertill företer få
motstycken ; men så mycket mera beundransvärda äro ock den trohet och
uthållighet, den kärlek för konung och fosterland, svenska folket då
ådagalade. Missnöje saknades visserligen icke och kunde, under
sådana förhållanden, icke uteblifva, men det framträdde mera öppet
endast när man trodde, att konungen aldrig skulle återkomma. Så snart
detta skedde, helsades han med allmänt jubel, och så tryckande hans
många tvångs- och vålds-åtgärder sedermera än blefvo för alla, vände
sig dock hos det ojemförliga flertalet af svenska folket missnöjet icke
mot honom personligen. Man förbannade hans rådgifvare och Görtz
framför allt; men Carl XII var för sina många stora egenskaper så
aktad och beundrad äfven af det lidande folket, att ingen svigtade i
sin trohet mot honom.
Seder och lefnadssätt.
I början af Carl XII:s regering fördes, såsom i det föregående är
visadt, ett ganska lustigt lif å svenska hofvet, helt olika den stela
tarf-lighet, som der varit rådande på Carl den XI:s tid. Den ena
lustbarheten följde på den andra, och maskerader, praktfullt och smakfullt
ordnade af Nicodemus Tessin, utgjorde ungdomens förtjusning, väckte
uppmärksamhet äfven vid hofvet i Versailles, då det mest lysande bland
alla, samt framkallade stränga straffpredikningar från presterskapet.
Dessa glada fester blefvo dock snart afbrutna af kriget, men ända
till hertiginnan Hedvig Sofias död 1708 bibehöll dock hofvet en viss
glans, och äfven nöjen saknades der icke, om också i mindre skala.
Sedermera försvunno de alltmera, först i följd af hofsorgen och
derefter för de mer och mer bekymmersamma förhållandena. Hofvet blef
härefter ännu mera dystert och glädjelöst än det varit på Carl XI:s tid.
Inom de högre kretsarne och hos alla, som efterapade den der
rådande umgängeston, rådde en viss kruserlighet, som från Ludvig XIV:s
hof spridt sig till alla öfriga, men tillika prisas svenskarne af
härvarande utländningar för sin välvilja och gästfrihet mot dessa. Hvarje
hit anländ bildad främling blef öfverallt mottagen som en kär gäst och
Starbäck 9, Bäckström, Btr. ur Sv. HUt. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
