Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Hertig Carl Fredrik af Holstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII: s samtida: Konungahuset.
359
omtalat. Han ville egna henne en praktfull begrafning och sjelf vara
närvarande dervid; men hans mer och mer förlängda frånvaro och den
alltmera tilltagande penningebristen fördröjde likbegängelsen till dess
äfven enkedrottningen afled 1715, hvarefter bådas begrafning i Januari
1716 hölls i all tysthet, så att endast den tjenstförrättande
erkebiskopen, fyra tillkallade rådsledamöter och några få af hoffolket voro
dervid närvarande.
Carl Fredrik, Hedvig Sofias ende son, hvilken vid två års ålder
förlorade sin far och vid åtta års sin mor, var född den 19 Februari
1700 och hade ingen af sin moders och sin morbroders öfverlägsna
egenskaper, icke ens sin fars raska och hurtiga väsende. En viss tyngd
och tröghet röjde sig i hela hans personlighet. Hans uttal var
oredigt, hans gång vacklande. Äfven bortklemades han af
enkedrottningen, hvars förklarade gunstling han var och af hvilken han betraktades
såsom Sveriges blifvande konung. Till lärare hade han först haft en
Pechlin, som dock aflidit redan innan prinsen var sju år gammal,
hvarefter lagmannen Germund Cederhielm, en slug och kunnig, men i
öfrigt föga ansedd man blef hans handledare och bibragte honom
någon vitter och vetenskaplig bildning. Arvid Horn blef 1712 hans
guvernör och lyckades vinna den unge hertigens förtroende, men upptogs
innan kort af regeringsärenden så mycket, att han hade föga tid öfrig
att egna hertigen. Så mycket lättare blef det ock för Görtz att efter
sin ankomst till Sverige ställa sig in hos denne.
Mellan Görtz, de öfrige härvarande holsteinarne och de till
holsteinska partiet hörande svenske herrarne, å ena sidan, samt Ulrika
Eleonora, hennes gemål, arfprinsen af Hessen och det svenska partiet
å den andra, fortgick under åren 1716—1718 en ifrig täflan om
tronföljden efter Carl XII. Af honom, såsom enväldig konung, berodde
det att bestämma densamma och från båda sidorna gjorde man sitt
bästa att aflocka honom en förklaring derom; men han förblef
ogenomtränglig i detta hänseende. Görtz stod nu högst i hans förtroende,
och han visade äfven den unge hertigen mycken vänlighet; men han
visade den icke mindre mot sin svåger, arfprinsen af Hessen, hvilken
han utnämnde till generalissimus öfver svenska krigsmakten och lade
sålunda en ganska betydande myndighet i hans hand, under det man
förgäfves sökte åt hertigen utverka ens befälet öfver ett regemente.
Arfprinsen var ock känd såsom en tapper och erfaren krigare, med ett
behagligt yttre, samt visade sig mot alla vänlig och tillgänglig.
Hertigen åter, svag och bortklemad, var högdragen och frånstötande,
rådvill, när det gälde att fatta ett beslut, deremellan häftig och
obetänksam, ledd af gunstlingar utan all betydenhet, bland hvilka hans
kam-martjenare Roepsdorf, som knappast kunde skrifva sitt namn, nu stod
högst i hans ynnest. Det hat, svenska folket i allmänhet hyste mot
Görtz och de öfrige holsteinarne, inverkade äfven på sinnesstämningen
mot hertigen, som hade högst få anhängare, hvaremot Ulrika Eleonora
var allmänt omtyckt. Icke desto mindre var det dock högst osäkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
