- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
376

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

376

Carl XII.

gar ny fart. Han blef generallöjtnant och Sve V^’ ombud vid polska
konungavalet 1704, kungligt råd 1705, samma år kansler för
akademien i Pernau samt grefve och guvernör för Carl XII;s systerson,
hertig Carl Fredrik af Holstein 1706.

Detta år återvände Horn till fäderneslandet, och härmed begynte
ett nytt skifte i hans verksamhet. Han hade dittills varit endast
krigare och någon tid i Warschau äfven diplomat, men egnade sig från
denna tid uteslutande åt embetsmannabestyren. Konungen hade
anvisat honom en plats dels i försvarskommissionen, der han slöt sig till
Fabian Wredes och Gabriel Falkenbergs åsigter, dels i kansliet, der
hans svåger Nils Gyldenstolpe, såsom kanslipresident, var hans förman,
under hvars ledning Horns stora förmåga också snart nog utvecklade
sig, äfvensom han af Gyldenstolpe fick de bästa anvisningar att genom
flitiga studier ersätta hvad som felades honom i kunskaper. Horn
sörjde ock djupt denne sin ledares bortgång under våren 1709; men
nu ansågs ingen kunna bättre fylla den lediga kanslipresident-platsen
än Horn sjelf. Den hade likväl efter nederlaget vid Pultawa blifvit
ojemförligt svårare att nöjaktigt utöfva än förut, och Horn gjorde flera
försök att slippa utöfningen deraf; men både konungen, rådet och
allmänna meningen ansågo honom vara den lämpligaste dertill, och han
förordnades ock att tills vidare förestå det ledigblifna kanslipresidentembetet.

Från denna tid synes Horn, ehuru med största varsamhet och i
djupaste hemlighet, börjat sluta sig till dem, som önskade förbereda
det kungliga enväldets afskaffande, hvilken riktning hos Horn blef ännu
mera bestämd, sedan han, efter att 1708 hafva förlorat sin andra
hustru Inga Törnflycht (han hade först varit gift med Anna Beata
Ehren-steen, en syster till Nils Gyldenstolpes grefvinna), 1711 för tredje
gången gifte sig med Margaretha Gyllenstierna, dotter till kungliga rådet
och fältmarskalken grefve Nils Gyllenstierna, som med stor rikedom
förenade icke mindre högadliga åsigter samt en bestämd afvoghet mot
enväldet, hvilka tänkesätt härefter också hos mågen blefvo mer och
mer framstående. Båda förenade sig att motarbeta rustningarna för
Stenbocks fälttåg i Tyskland, emedan båda ansågo de svenska
stridskrafterna bättre behöfvas till Sveriges och Finlands försvar. Carl XII
förklarade dock i bref till rådet sin ovilja öfver den »senfärdighet och
rådlöshet, hvarmed denna expedition af senaten bedrefs», hvilken minst
kunde ursäktas hos Horn, såsom sjelf general.

Den bevågenhet, konungen dittills visat Horn, började ock nu mer
och mer aftaga, ehuru han alltid erkände hans öfverlägsna förmåga.
Denna visade ock Horn i hög grad vid 1713 års riksdag, då, såsom
vi här ofvan omtalat, han genom sitt kraftfulla och bestämda
uppträdande afböjde de ganska betänkliga åtgärder, hvilka adeln och
bondeståndet mot slutet af denna riksdag ville vidtaga. A andra sidan kan
likväl icke heller nekas, att han, så väl som rådet i dess helhet, visat
nog mycken både efterlåtenhet och sjelfrådighet, ända till dess sakerna
togo denna betänkliga vändning. I allmänhet fann konungen Horn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free