- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
378

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

Carl XII.

blef friherre 1676. Sedermera hade Maurits Wellingk inom de
militära graderna stigit till öfverste, då han 1680 började användas på den
diplomatiska banan, som derefter blef hans egentliga. Först sändes
han till Danmark 1680, så till hofvet i Lüneburg 1683, så till Hessen
1687, följande året åter till Lüneburg, hvarefter han var svenskt
sändebud vid kongressen i Altona 1689 och i Hamburg 1695, befordrades
till generalmajor 1697 och till generallöjtnant 1698, då han sändes
till polska hofvet, der han, så slug och erfaren diplomat han än
onekligen var, lät bedraga sig af konung Augusts vänskapsförsäkringar och
höll med honom hemliga underhandlingar om ett förbund mellan
Sverige och Polen, medan August i sjelfva verket redan ingått ett sådant
med Danmark och Ryssland att anfalla Sverige.

När Polus för sjuklighet lemnat ledningen af utrikes ärendena
1701, sökte Wellingk ifrigt att blifva hans efterträdare och skall då
hafva sökt vinna Pipers förord genom en gåfva af 17,000 rdr samt
flera juveler åt hans grefvinna, hvilka, så väl som pengarna, skola
kommit Wellingk tillhanda från franska regeringen, för att befordra dess
intressen, ty Wellingk hade rykte om sig att ännu mer än någon bland
de öfrige den tidens svenske statsmän vara tillgänglig för utländska
vängåfvor. Piper ansåg emellertid Wellingk för en alltför farlig
medtäflare och tog derföre i egen hand äfven ledningen af utrikes
ärendena, hvarefter Wellingk ända till 1710 lemnades i overksamhet och
hade således, såsom han skrifver i sin sjelf biografi, full ledighet att
vidare uppöfva sig i de saker han valt till sitt yrke.

"Efter Pipers fångenskap i slaget vid Pultawa började emellertid
Carl XII åter vända sitt förtroende till Wellingk såsom en af Sveriges
mest erfarne diplomater, hvilken han dessutom visste vara mindre väl
anskrifven hos herrarne i rådet och således trodde mera noggrant
komma att följa hans egna föreskrifter. Wellingk blef nu 1710 general af
infanteriet, guvernör öfver Wismar, kungligt råd, generalguvernör öfver
Bremen och Verden, öfverbefälhafvare öfver svenska krigshären i
Tyskland, med ledning af svenska angelägenheterna derstädes, samt grefve
1711. Under åren 1711—1713 hade också Wellingk ledningen af
Sveriges diplomatiska förhållanden, för så vidt de icke under
konungens omedelbara inseende sköttes af Müllern; men sedan Wellingk i
Maj 1713 ingått på den här förut omtalta s. k. seqvestern af Stettin,
fråntogs honom den vidsträckta fullmakten att leda
fredsunderhandlingarna. Han började nu åter söka ställa sig väl med rådet och
skickade till Arvid Horn afskrifter af en mängd bref, dem han under de
nämnda åren tillskrifvit konungen, för att visa, det han icke sparat
några föreställningar till vinnande af fred. Tillika sökte dock Wellingk
äfven ställa sig väl med holsteinska hofvet och med Görtz samt
deltog i dennes plan att förmäla den unge hertigen Carl Fredrik med
czar Peters dotter och att skaffa honom tronföljden i Sverige efter
Carl XII.

När konungen 1714 kom till Stralsund, infann sig Wellingk ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7b/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free