Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Gustaf Cronhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Embetsmännen.
379
nast och tycktes äfven återvinna konungens förtroende; men då han
fortfor att yrka på fred, blef han undanskjuten, som det sades, genom
Görtz, Meijerfelt och Feif, var under åren 1715 och 1716 i
overksamhet, men slöt sig nu till Görtz och lyckades genom hans inflytande
åter få deltaga i då förda underhandlingar.
I allmänhet skildras Maurits Wellingk såsom icke blott en af
Sveriges, utan äfven af hela sin samtids skarpsinnigaste, kunnigaste och
fintligaste diplomater, med stor skriftställareförmåga tillika, men också
derjemte såsom i hög grad opålitlig och egennyttig. Hans andel i
Al-tonas brand hafve vi förut omtalat, och en okänd författare från
1740-ta-let, hvars omdömen om de framstående personerna under Carl XI:s
och Carl XII:s regeringar vi ofta anfört, yttrar härom: »Grefve
Maurits Wellingks del i Altonas bränning och det mera efteråt är ännu en
smutsig sak och nästan en gåta. Wellingks råd voro intet att lita på
hos hans mindre goda vänner, talande sött och skrifvande att än bättre
fängsla». Till hans öden efter Carl XII:s död återkomma vi längre fram.
Gusiaf Cronhielm, son till Polycarpus Crombygel, hvilken vi i en
föregående del omtalat hafva börjat sin tjenstebana såsom drottning
Christinas kammartjenare och slutat densamma såsom landshöfding i
Vestmanland och friherre till Flosta och Hakunge samt herre till
Seglora-berg, Hyltenäs och Hvilstad, var född i Stockholm 1664. Anstäld
såsom kammarherre hos dåvarande kronprinsen 1688, fick han tillika
1695 befallning att biträda Polus såsom kronprinsens lärare, hvilket
skedde med så mycket allvar, att det några gånger skall väckt
lärjungens missnöje. Cronhielm var ock nästan den ende, som under 1697
års riksdag vågade på riddarhuset yttra sig mot Carl XII:s
myndighetsförklaring, hvilket icke bidrog att ställa honom väl hos den unge
konungen. Lars Wallenstedt, med hvars dotter Cronhielm var gift sedan
1693, lyckades dock få sin måg 1698 utnämnd till faderns efterträdare
såsom landshöfding i Vesterås; men på denna plats stannade Gustaf
Cronhielm sedermera ända till 1710, då han förordnades att såsom
vice landtmarskalk biträda den sjuklige Hans Clerck, hvarefter han ännu
samma år blef hof kansler, kungligt råd och ordförande i
lagkommissionen, 1712 grefve, då han skref sig till Flosta, och 1713 Lunds
akademis kansler, hvilken befattning dock 1714 fråntogs honom och
lemnades åt Nicodemus Tessin. Han hade från början tillhört de
ko-nungske i rådet, arbetade ifrigt för Stenbockska härens sändande till
Tyskland enligt konungens befallning och hade 1712 fått högsta
inseendet öfver amiralitetet i Carlskrona; men då konungen tyckte, att
sjörustningarna under Cronhielms ledning icke gingo raskare än förut och
att han visat för mycket undseende för rådet, af hvilket konungen dock
gjort honom oberoende, aftog åter konungens förtroende, hvilket visade
sig dels genom det nyssnämnda öfverflyttandet af kanslers-befattningen
till en annan mera gynnad rådsledamot, dels genom konungens vägran
att utnämna Cronhielm till president i Svea hofrätt, hvarom Cronhielm
anhållit, men i afseende hvarå Carl XII i ett bref till sin syster af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
