Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Adam Ludvig Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krigarne.
3«5
grundade på Lewenhaupts berättelse och andra uppgifter i samma
syftning att på Rehnsköld kasta hufvudsakligaste skulden för slagets
förlust, så att man väl icke får fästa obetingadt förtroende till dessa
uppgifter. Utgången blef emellertid lika bedröflig för Rehnsköld sjelf som
för svenska hären i allmänhet. Han föll i rysk fångenskap, hvarur
han ville på egen bekostnad köpa sig fri, men hvilket ej tilläts af
konungen. Under fångenskapen blef han likväl af czaren behandlad
mera mildt än sina flesta olyckskamrater, hvilka han frikostigt
understödde. I Moskwa, der han för det mesta fick vistas, höll han fritt
bord för flera unga officerare samt öppnade för dem ett slags skola,
hvari de erhöllo undervisning om allt som hörde till krigskonsten.
Slutligen under sommaren 1718 medgaf czaren hans frigifvande, och
Rehnsköld blef i Stockholm mottagen med stor glädje, emedan man
hoppades, att han skulle begagna sitt kända stora inflytande hos
konungen att förmå denne till fred; men innan Rehnsköld hann till norska
gränsen, hade Carl XII redan fallit vid Fredrikshall, hvarefter
Rehnsköld tog en vigtig del i de följande tilldragelserna, enligt hvad i
nästa del skall visas. Då röjde sig dock hos honom föga af den
beslutsamhet i anordningarna och den kraft i åtgärderna, som utmärkte
honom under Carl XII:s krig, och kort efter krigets slut afled han vid
71 års ålder, den 29 Januari 1722, sjelf både den förste och den siste
af sin grefliga ätt.
Adam Ludvig Lewenhaupt, son till grefve Ludvig Weirich
Lewenhaupt, som 1666 utnämndes till riksråd, men undanbad sig denna
värdighet, var född i svenska lägret utanför Köpenhamn i April 1659,
förlorade tidigt sina föräldrar, men fick i riksdrotsen Per Brahe en
förmyndare, som lät gifva honom en vårdad, till och med lärd
uppfostran. Han studerade ej blott i Lund och Upsala, utan äfven i
Wittenberg och Rostock, samt fick tillika företaga en längre utrikes resa,
innan han 1684 återkom till Sverige, då han ämnade egna sig åt civila
embetsmannabanan, men som ban egde ringa förmögenhet och hade
bättre utsigter till befordran på den militäriska, följde han, såsom
kornett, Nils Bielke till Ungern 1685, befordrades under kriget derstädes
till ryttmästare och erhöll sedermera anställning såsom major vid
öfverste Nieroths regemente, ett bland dem, hvilka Carl XI 1691 skickade
såsom hjelptrupper till Holland. Här, hvarest ingen brist rådde och
krigskonsten lärdes mycket metodiskt, fann sig Lewenhaupt särdeles
väl och befordrades 1696 till öfverste; men när freden i Rysswik
afslutades 1697, blefvo alla främmande trupper afskedade, och
Lewenhaupt klagade, att han nu fick vända ryggen icke allenast åt sin
krigiska verksamhet, utan äfven åt sin aflöning. Han var ock sedermera
någon tid ur tjenst, men fick i Augusti 1700 från Carl XII:s
hög-qvarter på Seland konungens fullmakt såsom öfverste för ett regemente,
hvilket han dock sjelf borde bilda och föra till hären. Det skedde,
och Lewenhaupt fick befallning att tjenstgöra i Kurland, der han först
utmärkte sig i en mängd smärre träffningar och sedermera den 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
