Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
Carl XII.
men tillika företog sig rådet att utnämna Stenbock till fältmarskalk,
dock naturligtvis under vilkor af konungens godkännande. Ett sådant
sjelftaget utdelande af den högsta militäriska värdigheten ansåg sig
Carl XII ej böra uppmuntra, utan åtnöjde sig att i Augusti 1710 för
Stenbock utfärda fullmakt såsom kungligt råd, hvarvid han dock på det
mest hedrande sätt erkände hans förtjenster. Med detsamma Stenbock
utnämndes till kungligt råd blef dock generallöjtnanten Jakob
Burensköld förordnad till guvernör i Skåne, hvilken befattning Stenbock förut
förenat med öfverbefälet derstädes, men nu fick, emot egen önskan,
frånträda. Öfverbefälet behöll han emellertid, men råkade under dess
utöfning i allvarsamma strider med rådet, hvilket han fann alltför trögt
att verka för härens och flottans utrustning, i synnerhet när det
gälde att verkställa konungens befallning om den Stenbockska härens
öfverförande till Tyskland för att i Polen möta konungen. Rådet
å sin sida fann Stenbock alltför »konungsk» och gjorde den ena
svårigheten efter den andra, alltid skyllande på den allmänna nöden.
Stenbock mötte dock dessa svårigheter med motsvarande
ansträngningar, höll tal på rådhus och i folkförsamlingar under bar himmel,
förmådde Stockholms skeppsredare att till konungens tjenst afstå nio
de bästa »spaniefararne», hvilkas skeppare Stenbock trakterade med
»konfekt» och gaf silfverbägare till åminnelse, samt lyckades slutligen
att få både här och flotta i ordning och öfverförda till Tyskland,
hvaröfver ock konungen yttrade sin belåtenhet, tilläggande: »Stenbock ensam
är så god som alla de andra tillhopa».
Utgången af Stenbocks tyska fälttåg är förut berättad. Det
slutade med hans fångenskap vid Tönningens uppgifvande och med ny
onåd för honom hos Carl XII, som ej kunde förlåta, att han,
tvärtemot konungens befallning om hans inryckande i Polen, för att der
vara honom till mötes, i stället dragit åt Holstein. Efter segern vid
Gadebusch hade Stenbock visserligen äfven af konungen blifvit
befordrad till fältmarskalk, men denna befordran båtade honom nu föga.
Han fördes såsom fånge till Köpenhamn, och ehuru rådet i November
1713 föreslog hans utvexling mot furst Trubetskoi och ett par andra
ryska fångar, gaf konungen från Turkiet ett vägrande svar. Stenbocks
ovänner och bland dem främst Görtz genom sin utliggare Fabricius
hade nu alltför mycket vändt konungens sinne från den forne
gunstlingen. Görtz’ mer och mer tilltagande inflytande var väl ock
hufvudsakliga anledningen, hvarföre äfven efter Carl XII:s återkomst till Sverige
intet allvarsammare steg togs till Stenbocks befrielse. I stället fick
denne åtskilliga vinkar att söka befria sig sjelf, hvilket ytterligare
förvärrade hans belägenhet. Ända till slutet af Juli 1714 hade han
blifvit synnerligen väl behandlad, men efter ett då företaget misslyckadt
rymningsförsök underkastades han en strängare behandling och fördes
i slutet af November samma år till kastellet i Fredrikshavn. Retad
häraf, hade han skrifvit några förnärmande uttryck om danske
konungen, hvilka denne var oädel nog att låta sin fånge grymt umgälla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
