Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 6
Carl XII.
deles Sveriges historia så urgammal som möjligt. Också beskyldes han
icke sällan att sjelf hafva uppfunnit bevisen för sina påståenden, och Erik
Benzelius skref om hans ättartal, att han borde ställa borgen för största
delen af sina stammar och grenar. Såsom utgifvare af äldre isländska
arbeten oeh äfven af egna, der mera kritiskt omdöme ej erfordrades,
har han emellertid obestridliga förtjenster, men eger dock såsom
vetenskapsman sin egentliga betydelse deri, att han angifver den ståndpunkt,
på hvilken den historiska forskningen vid hans tid hos oss sig befann.
Han afled i Mars 1720. Hans son, Johan Fredrik Peringskiöld, som
1719 efterträdt sin fader såsom riksantiqvarie och fortsatte hans
litterära verksamhet i samma anda, med faderns både brister och
förtjenster, följde honom ock i grafven redan i Mars 1725 och slöt den
Pe-ringskiöldska slägten.
Andreas Rydelius, son af komministern i Linköping, sedermera
kyrkoherden i Fornåsa, Johannes Rydelius, var född i Linköping den
24 Augusti 1671, kom vid 18 års ålder med utomordentliga
kunskapsbetyg till Upsala akademi och flyttade sedermera till Stockholm, der
han den 17 Juni 1696, då kronprinsen Carl fylde sitt i4:de år, på
riddarhuset i hofvets och rikets högsta embetsmäns närvaro höll ett
latinskt tal, som vann allmän beundran. Några professorer från Lund,
som äfven varit närvarande, sökte öfvertala Rydelius att flytta dit,
hvilket ock skedde ett par år derefter, till stor vinst för Lunds akademi,
hvars anseende kanske ingen befordrat i så hög grad som Rydelius.
Tillståndet vid detta lärosäte var vid Rydelii ditflyttning högst
bedröfligt. Akademien hade visserligen, efter sin upplösning under danska
kriget, blifvit återstäld 1682 och invigd samma dag Carl XII föddes;
men der rådde allmän vantrefnad genom oenighet mellan lärarne och
ungdomens otyglade öfverdåd. Rydelius hade icke tagit någon
akademisk grad, och det dröjde ännu länge, innan han kunde erhålla någon
akademisk befattning; men ungdomens förtroende vann han ganska
snart, och talrika åhörare bevistade hans föreläsningar i teologi, filosofi,
vältalighet, de lärda språken, ja äfven naturkunnighet och matematik,
ty så omfattande voro hans kunskaper, att han kunde med framgång
hålla föreläsningar i alla dessa ämnen. Det behag, den klarhet och
den bestämdhet, hvarmed han uttryckte sig i äfven de djupsinnigaste
ämnen, anslogo företrädesvis den vid Lunds lärosäte studerande
ungdomen och väckte åter dess förut allt för mycket kallnade kunskapshåg.
Rydelius begagnade ock det stora inflytande, han genom sina
kunskaper och sättet för deras meddelande vunnit hos ungdomen, att äfven
uppträda såsom förbättrare. Genom en särdeles lycklig förening af
mildhet och allvar återförde han studenterne från det förra bullersamma,
utsväfvande lifvet och införde vid lärosätet en helt ny anda, som
sedermera länge bar välsignelserika frukter. Äfven på lärarne inverkade
han genom sitt stora anseende och förstod att efter hand förmå dem
att afstå från de heta tvisterna samt mera närma sig hvarandra.
Det ena året förgick emellertid efter det andra, utan att Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
