- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
410

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Förberedelser till norska fälttåget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl XII. 142

serliga bref, vittnande att förhållandet mellan dem ej var lika hjertligt
som mellan honom och den äldre systern, hade han, oaktadt hennes
upprepade böner om ett sammanträffande, ej återsett utom vid ett
tillfälle i slutet af Augusti 1716, då han besökt henne i Vadstena och
med henne haft ett långt samtal, men redan följande dagen åter
lemnat henne. Nu hade hon, med sin gemål, arfprinsen af Hessen,
infunnit sig i Christinehamn, der äfven hertig Carl Fredrik och större
delen af hofvet inträffat, jemte en stor mängd folk, som tillströmmat
för att få se konungen. Tiden förgick under hvarjehanda förlustelser,
som likväl icke alltid aflupo utan äfventyr. En dag ville konungen,
åtföljd af den unge hertigen, rida öfver strömmen, som flyter genom
staden, men isen brast och hertigen föll i vattnet. Konungen hoppade
genast af sin häst och räckte honom handen, men dervid brast isen
äfven under honom. Strömmen var dock lyckligtvis ej djupare än att
konungen nådde botten och kunde hjelpa upp sin systerson, hvarefter
han sjelf, med biträde af tillskyndande personer, kom på det torra.
För öfrigt gick det här rätt muntert till. Hertig Carl Fredrik syntes
gladare och lifligare än vanligt, arfprinsen af Hessen var själen i nöjena
samt »handskades gerna med slottstärnorna», och konungen var ej den,
som störde de öfriges nöjen, om han ock mindre ofta deltog deri.

Snart fick han dock allvarsammare sysselsättning. Från medlet
af Mars till slutet af Oktober uppehöll han sig vid norska gränsen,
oftast i trakten kring Strömstad eller Eda skans. Stundom visste ingen
hvar han befann sig, ty åtföljd af några få personer red han fram och
tillbaka utefter gränsen och tog derunder qvarter än här, än der i
bondgårdarna, med en träbänk till hviloläger för natten och med en träskål
till dryckeskärl, hvaröfver allmogen yttrade både förvåning och
förtjusning.

Ändtligen mot hösten ansågos förberedelserna till fälttåget vara
någorlunda i ordning. Genom oerhörda ansträngningar hade Carl XII
åter fått tillsammans en landthär af omkring 60,000 man. Icke
allenast alla indelta regementen hade gjorts fulltaliga, utan äfven de
tre-och femmännings-, som blifvit bildade efter år 1700, hvarjemte
»varge-ringskarlar» (rekryter) höllos i beredskap för att ersätta de indelta
regementenas förluster. Sålunda hade konungen nu under sitt befäl
17 regementen rytteri, 6 regementen dragoner och 37 regementen
fotfolk, inom hvilka dock ej särdeles många voro gamla soldater,
hvaremot de fleste, åtminstone af det högre befälet, voro profvade i 18 års
fälttåg.

1 medlet af Maj hade konungen återkommit till Lund och
tillbragt några veckor i Skåne samt lemnat fältmarskalken Nils
Gyllenstierna, som der förde befälet, noggranna föreskrifter angående
landskapets försvar. Dervarande trupper uppgingo till omkring 5,000 man,
besättningarna i de fasta orterna dock häri troligen inberäknade. I
medlet af Juni reste konungen tillbaka till Strömstad, och då, sedan
en fiendtlig eskader lagt sig vid Agerön utanför Svinesunds utlopp samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free