Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Belägringen af Fredrikshall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
Carl XII.
så väl försvarad både från land- och sjösidan, att han genast insåg
omöjligheten af dess eröfring. Han lät derföre sitt fotfolk stanna i
stadens närhet och sände sitt rytteri under generalmajor De la Barre
till Rörås, från hvars kopparverk så mycket koppar, som ske kunde,
skickades till Sverige. Nödvändigheten af ett återtåg blef likväl för
hvarje dag alltmera påtaglig, och för att företaga det afvaktade
Armfelt endast närmare föreskrifter från den nu med Fredrikshalls
belägring sysselsatte konungen.
Dennes plan vid inryckandet i Norge var att först intaga
gränsfästningen Fredrikssten vid Fredrikshall, så besätta Aggerhus’ och
Christiansands stift samt genast ordna dem såsom svenska län, hvarefter
han i förening med Armfelts här skulle bemäktiga sig Bergens och
Trondhjems stift och på detta sätt fullborda Norges eröfring. Allt efter
som landet intogs, skulle alla infödde danskar och danskt sinnade
aflägsnas derur samt alla embeten anförtros så väl åt norrmän som
svenskar, och de förre äfven få bekläda embeten inom Sverige, så att båda
folken skulle så mycket som möjligt sammansmältas. Alla
gränsfästningar skulle förstöras och allt försvar riktas endast mot sjösidan. På
detta sätt hoppades Carl XII att med Sverige införlifva Norge lika nära
och lika varaktigt, som hans farfar åt Sverige vunnit Skåne, Halland
och Bleking.
Längre än till Fredrikshall kom han dock ej. Denna stad, som
genomskäres af den i Idefjorden utfallande Tistedals-elfven, ligger på
blott i’/a mils afstånd från svenska gränsen vid Svinesund. Den
försvarades af fästningen Fredrikssten, som blifvit betydligt förstärkt sedan
1716, samt tre skansar: Gyldenlöwe, ungefär 700 alnar öster om
fästningen; Stortornet eller Mellanberget, omkring 300 alnar söder om
densamma, samt Ytterberget eller Öfverberget, vid pass 400 alnar längre
i söder. Fästningens kommendant var öfversten Berthold Niklas von
Landsberg, och den hade en besättning af omkring 2,000 man väl
försedde med alla förnödenheter.
Den 20 November begynte belägringsarbetena, som leddes af två
franska i svensk tjenst varande ingeniör-officerare, öfversten Maigret
och generaladjutanten Sicre eller Siquier. Först anfölls skansen
Gyldenlöwe, mot hvilken natten till den 21 November tre batterier med
17 kanoner och 6 mörsare uppfördes. Natten till den 25 öppnades
löpgrafvarne, och de följande dagarna fortgick skansens beskjutning.
Så snart murbrott blifvit skjutet, befalte konungen skansens stormning,
hvilken verkstäldes på aftonen den 27 November. I spetsen för 200
grenadierer var konungen sjelf behjelplig att resa stormstegarne mot
muren och näst öfverste Bousquet var han ock sjelf den förste vid
stormningen. Besättningen drog sig tillbaka till det i skansen varande
torn och efter en stund äfven derifrån till hufvudfästningen.
Första hindret för de belägrade att närma sig denna var sålunda
undanröjdt, och redan samma natt fortsattes belägringsarbetena å den
ängsmark, som låg mellan skansen och fästningen. För att vara när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
