- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
420

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII såsom statsman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

420

Carl XII.

ståndligt framåt, huru mångdubbelt öfverlägset fiendens antal än vai.
I denna förmåga, den högst få härförare egt i så hög grad som han
att hänföra sina krigare till hvilken försakelse, till hvilken vågsamhet
som helst, låg hufvudsakligen Carl XII:s fältherrestorhet, ehuru man
tillika ej kan frånkänna honom hvarken förmåga att uppgöra storartade
strategiska planer eller orubblig ihärdighet och klok beräkning vid
dessas utförande.

I nära samband med Carl XII.s planer såsom härförare stod
äfven hans verksamhet såsom statsman. Före krigets utbrott var det
snarare hans rådgifvare än han sjelf, som hade ledningen af Sveriges
statskonst, men derefter tog han denna ledning mer och mer i
egen hand, och utgången visade, att den icke var lycklig. Hans
planer såsom statsman voro emellertid icke mindre storartade än hans
planer som härförare, och felet hos båda var egentligen, att de voro
för mycket storartade i förhållande till de medel, han hade att utföra
dem. Att göra Polen till en pålitlig bundsförvandt, lifva polackarnes
nationalkänsla, gifva dem en inhemsk ädelsinnad konung i stället för
den föraktlige utländing som innehade deras tron, och så i förening
med ett ur sitt politiska förfall återupprättadt Polen tåga mot Ryssland,
samt längs detta rikes södra gräns från Dniestern ända till Kaspiska
hafvet bilda en kedja af fria kosacksamhällen, med Polen och Turkiet
till naturliga bundsförvandter mot en makt, hvars förstoring syntes lika
hotande för dem alla, var onekligen en ganska storartad plan, och hade
de dåvarande polackarne haft någon förmåga att se in i framtiden, så
hade de otvifvelaktigt af alla krafter understödt densamma; men äfven
utan någon siareförmåga hade den enklaste statsklokhet bort öfvertyga
dem, att ett mäktigt Ryssland måste för Polen blifva långt farligare än
ett mäktigt Sverige. Man kan väl således icke förtänka Carl XII, att
han ej kunde vänta ett så betydande och så ihärdigt motstånd mot en
plan, som afsåg ingen eröfring från Polen, utan endast dess sanna väl,
hvilket hvarje polsk fosterlandsvän borde hjelpa honom att befordra.
Till hans och Sveriges olycka, likasom det varit till hans farfars, hade
han, lika litet som denne, någon närmare kännedom om det polska
nationallynnets ombytlighet och opålitlighet samt om det i Polen
rådande partihatet, som ej tvekade att för enskilda partisyften uppoffra
hela fosterlandets välfärd. Hans farfars öden i Polen hade visserligen
bort för honom utgöra en varning, men bådas uppträdande derstädes
var dock helt olika, då Carl Gustaf, en utländsk eröfrare, der sökte
undantränga den inhemske konungen, hvaremot Carl XII sökte gifva
Polen en inhemsk konung i stället för den mot Polens frihet
stämplande utländning, som genom partiränker åtkommit dess krona.

Carl XII:s så mycket klandrade långa qvardröjande i Polen hade
sålunda ett stort och ädelt syfte samt förtjenar ur denna synpunkt
vida mer beundran än klander; men en annan fråga är, huruvida det
äfven öfverensstämde med hans pligt såsom Sveriges konung. För
Sverige kunde Polens af honom åsyftade politiska pånyttfödelse icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7b/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free