Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
Carl XII.
ringaste deraf, att han det ena året efter det andra lefde på sultans
bekostnad, och begärde af denne sin gästvänlige beskyddare utan
betänkande ständigt nya summor. Lika litet fann han det oförenligt med
sin konungsliga pligt att utan någon nytta för staten, blott för
tillfredsställandet af sin naturliga gifmildhet, med slösande frikostighet
använda summor, som med yttersta stränghet blifvit utpressade från hans
undersåtar. Många beundrade och beprisade denna frikostighet, i
synnerhet som den utöfvades med mycken grannlagenhet och under
afböjande af alla tacksamhetsbetygelser, men man besinnade dervid icke,
att den utöfvades ej på ett rikt, utan på ett utarmadt folks bekostnad.
Dock bör härvid rättvisligen anmärkas, att Carl XII för sin egen
person lefde ytterst tarfligt, i synnerhet i jemförelse med de flesta
samtida regenters kostsamma lefnadssätt, och att hvad han härigenom
besparade väl borde få af honom användas för att tillfredsställa hans
hjertas fordringar, utan att han derigenom trädde för nära sin pligt
mot sina undersåtar i allmänhet.
För öfrigt, om Carl XII såsom konung hade stora fel, saknade
han icke heller stora förtjenster. En författare, som visst icke visat
sig vara någon Carl XII:s blinde beundrare, har anmärkt huru han
egde många en konungs berömvärda egenskaper — blick att inse, hjerta
att älska och mod att verkställa hvad sanning och rättvisa kräfde;
huru han genast i början af sin regering tillbakavisade adelns
fordringar och genom allvarlig lagskipning sökte upprätthålla tukt och
ordning; huru han under hela sin regering afsåg, vid sysslors tillsättande,
icke börd utan personlig användbarhet; huru i visst fall han egde stor
förmåga att bedöma sjelfva förvaltningen och i synnerhet att gifva
densamma mera enkla och rediga former, hvilket omisskänligen visade sig
i hans kansliordning, hans nya krigsgärdsförordning och hans åtgärder
för en skatteförenklings tillvägabringande, samt huru hans rättskänsla
röjde sig vid många tillfällen så väl i den inre styrelsen som i
förhållandet till främmande makter x).
En annan författare, visserligen mera obetingadt Carl XII:s
beundrare, har, med anförande af goda skäl derför visat, att han icke blott
i krigsväsendet, utan äfven i det inre statsskickets ombildning hyste
åsigter icke sällan framom sin tid; att han hade känsla för sitt folks
stigande bildning i likhet med tidens fordringar; att han önskade
bereda näringarnas, bergverkens, handelns och jordbrukets uppblomstring,
ådagalade lika aktning för civila förtjenster som för de krigiska, gaf
ej mindre utmärkelser åt de förra än åt de senare och, då krigshän»
delserna dertill lemnade tillfälle, arbetade ej mindre med de inre
ärendena, än mängden af svenska konungar det gjort; att han var mera
vetenskapligt bildad än de fleste bland dem; att han i öfverlägset mått
egde skarpsinne och förmåga att bedöma menniskor, hvilket han vi-
x) Fryxell, Berättelser, XXVII: 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
