Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII såsom menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII.
425
sade i bedömandet af rådet och ställningen inom Sverige, de neutrala
makternas afsigter, begränsningen af prinsessans och rådets inbördes
maktutöfning m. m.; att hans befallningar ingalunda voro hugskott,
utan länge öfvervägda, innan de meddelades, hvarföre de ock aldrig
ändrades, samt att han ingick i de minsta enskildheter i afseende på
verkställigheten och så strängt iakttog formerna, att han ville undvika
inflytande på underordnade i utöfningen af deras embetsmyndighet,
ogerna uttryckte något ogillande och, der han hyste olika åsigter, gerna
lät det framställas af tredje man 1). *
Carl XII såsom menniska är ännu svårare att teckna än Carl XII
såsom krigare, statsman och konung, emedan, såsom redan är
anmärkt, han aldrig lät någon fullt blicka in i sitt så rika, men så fast
slutna inre.
Hans yttre är lätt att framställa. Derom har man många
beskrifningar från olika tider, likasom många afbildningar af denne man, som
i så hög grad väckte sin samtids undran och nyfikenhet. Växten var
resligare än faderns och farfaderns, utan att hans längd dock fullt
uppgick till tre alnar. Han var bred öfver axlarna, smärt om lifvet;
hållningen rak, men ledig tillika; ansigtsbildningen behaglig, pannan hög
och bred, ögonen mörkblå, lifliga, eldiga och eldande, näsan hög,
läpparne fylliga, med ett svagt leende nästan oföränderligt sväfvande
deröfver, hakan klufven och skägglös, håret mörkbrunt, men föga rikt och
tidigt grånande. Under de första åren af sin regering begagnade han
en yfvig, lockrik peruk, enligt tidens sed, men under kriget blef den
snart bortlagd, hvarefter håret kortklipptes och ströks från alla sidor
uppåt, så att det bildade liksom en krona. Mot slutet af hans lefnad
afföll håret och grånade tillika så, att slutligen blott några silfvergrå
lockar återstodo, hvilka som en krans omgåfvo nacken och hufvudets
sidor. Ansigtet hade under fältlifvet fått en mörkare färg, som under
vistandet i Turkiet något ljusnat. Dess uttryck i sin helhet vittnade
om manligt allvar, nedlåtande välvilja och orubbligt lugn. Kroppen
var så härdad, att inga ansträngningar eller försakelser funnos, hvilka
den ej kunde underkasta sig. I yngre åren var den så smidig,
att konungen kunde ridande upptaga sin handske eller näsduk från
marken.
I ungdomen och i början af sin regering begagnade Carl XII
samma slags klädsel som andra vid faderns eller hans eget hof; men
snart bortlade han alla prydnader, och hans drägt blef ytterst enkel
samt bibehölls af honom oförändrad under hela hans öfriga lifstid —
mörkblå klädesrock med förgylda messingsknappar, små uppslag och
uppfästade skört, byxor och väst af gult kläde, kring midjan ett bälte
af hjort- eller buffelhud, halsduk af svart flor, handskar af hjortläder,
med qvartershöga elghudskragar, tjocka ryttarestöflar med höga klackar,
grofva jernsporrar och kragar, som räckte ofvanom knäet. Till skydd
Beskow, Carl XII i Alt-Ranstadt. Svenska Akad. handlingar. XL: 254.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
