Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
Carl XII.
mot regn eller köld begagnade han en vanlig ryttarekappa, men aldrig
pelsverk, lika litet som han med något harnesk sökte skydda sig mot
kulorna. Linne ömsades icke ofta, och något förråd deraf kunde ko’
nungen icke förmås medtaga.
Samma tarflighet som i hans klädsel rådde äfven i hans bostad,
den han ofta tog i första koja han anträffade, och der en säng, ett
par stolar och ett bord vanligen utgjorde hela husgerådet. Det enda
prydliga föremål, man der upptäckte, var en rikt inbunden bibel, som
alltid låg på hans bord. Hans vanliga fältbädd utgjordes af en
madrass, öfverklädd med blått siden, samt ett täcke och två kuddar,
likaledes klädda med blått siden; men efter hand började han mer och
mer anse en ordentlig bädd som en onödig beqvämlighet och låg på
hö eller halm, mången gång på blotta marken, med en halmkärfve, en
sten eller en krigskamrats knä till hufvudgärd. Vi hufvudgärden
stäldes den långa värjan eller stöttes i taket, så att fästet hängde ned midt
öfver den sofvande. Vanligen lade han sig klockan 9 och steg upp
klockan 2 på natten, hvarefter han egnade ungefär en timme åt
bibelläsning och sedermera lemnade företräde åt dem, som hade något att
andraga.
Lika enkel som drägten och bostaden var äfven matordningen.
Frukosten bestod oftast af smörgås och ölsupa, middagen af stark och
fet mat, såsom skinka, stek, märg, fläskpannkaka och dylikt, jemte
grönsaker och mycket bröd, samt till efterrätt frukter, sötsaker och syltade
pomeransskal, dem konungen tyckte om och hvarmed hans syster
Hedvig Sofia brukade förse honom. Drycken var vatten, någon gång
svagdricka, aldrig vin eller andra rusdrycker. Bordskärlen voro i början
af silfver, sedermera af zink och slutligen af jernbleck från Polhems fabrik.
Så enkelt hans yttre och hela hans lefnadssätt än voro, glömde
dock ingen, att denna tarfliga drägt bars och detta enkla lefnadssätt
fördes af en konung. Det låg så mycket naturligt majestät i hela hans
väsende och han förstod så väl iakttaga sin kungliga värdighet, att
ingen vågade emot honom tillåta sig någon närgången förtrolighet.
Sjelf iakttog han noggrant de höflighetsbetygelser, som den tiden voro
brukliga, helsade under ridter medelst handens förande mot pannan,
men så snart han stigit af hästen, talade han aldrig med någon utan
med blottadt hufvud, äfven under snö och regn, och ehuru hans mer
och mer kala hjessa rätt väl hade behöft skydd af hatten, den han i
stället bar under venstra armen. Bugade han sig under loppet af
samtalet, var det tecken till synnerlig belåtenhet och på samma gång en
utmärkelse för den, med hvilken han talade. Var han missnöjd, så
syntes en rodnad öfver kinderna och han drog öfverläppen något upp
mot näsan. Skedde detta flera gånger efter hvarandra, så var det ett
säkert tecken till en stark förtrytelse, ehuru denna för öfrigt ej
yttrades hvarken i ord eller åtbörder. Han var icke mångordig, utan
vanligen kort, men rakt på saken, och hvad han sade eller lofvade var
»kungsord», det man godt kunde lita på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
