- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII (1902) /
432

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Slutbetraktelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

432 Carl XII.

\

lig både för honom sjelf och hans rike, och så klandervärd ur
synpunkten af hans konungsliga pligter, bar dock pregeln af en personlig
öfverlägsenhet, hvilken få af de storheter, häfderna prisa, egt i så hög
grad som Carl XII. Denne så enkle, blygsamme, tarflige, all yttre
ståt försmående man tycktes, äfven besegrad och fången, hafva sina
besegrare snarare i sitt våld än de honom, och denne konung, som
efter flerårig frånvaro återkom till sitt rike, utarmadt af hans krig, och
finnande för sig ett af kriget och pesten härjadt, betryckt, knotande
folk, en maktlysten adel, nyss förut färdig att till sig rycka
konungamakten, behöfde blott visa sig för att qväsa de maktlysthe och förmå
folket till nya uppoffringar. En stor man kan Carl XII icke
egentligen kallas, åtminstone icke i detta ords högsta betydelse, ännu
mindre en stor konung, men onekligen var han en af de ovanligaste och
väldigaste personligheter, som uppträdt i verldshistorien.

Oaktadt all Carl XII:s personliga öfverlägsenhet, hans många
prisvärda egenskaper, hans höga sedliga värde, gick dock med honom
Sveriges storhet i grafven. Mer än hälften af hans rike var i fiendens
våld, och ehuru hans hvilorum pryddes af nära 3,000 från Sveriges
fiender under hans krig tagna segertecken, voro de en ringa tröst tör
hans utarmade, nedtryckta, förblödande folk. Sveriges storhet var
genom krig grundad och förgick genom krig. Den var ett verk, af
store krigare uppfördt och af en stor krigare störtadt. Den var i sig
sjelf ett för Sverige onaturligt tillstånd, som ej stod i något afpassadt
förhållande till dess tillgångar och derföre förr eller senare måste
upphöra. Den hade framkallat adligt förtryck först och kungligt förtryck
efteråt, hade förhindrat en sund utveckling af folkets krafter och försatt
det i en feberaktig öfverretning, alltför onaturlig att i längden kunna
fortfara — men, oaktadt allt detta, hvilken svensk skulle väl vilja se
utplånad ur vår historia denna hjeltesaga, som begynte med Gustaf
Adolf och slutade med Carl XII? Det är den vi hafva att tacka för
Sveriges lysande rykte i häfderna, för att svenska folket öfverallt är
kändt såsom ett modigt, bragdrikt, kraftigt folk, rikt på stora minnen,
till hvilka vi ännu med vördnad och stolthet blicka upp. Det är denna
hjeltesaga, hvilken en svensk aldrig tröttnar att genomgå, som kommer
hans hjerta att klappa varmare, känna sig stoltare att tillhöra ett folk
med sådana minnen, och som eldar hans sinne att värna det ärofulla
arfvet. Den vördnad och kärlek, dessa stora minnen framkalla, har
ock mera än något annat gjort Carl XII kär för svenska folket, oaktadt
alla de olyckor han bragt öfver detsamma. Han var den siste
kämpen i detta storhetens, bragdernas, ryktets, den krigiska ärans
tidehvarf, som ännu alltid i skimrande glans hägrar för vår inbillning.
Derpå följde en annan tid — de politiska tvisternas, den fredliga
utvecklingens, den materiela förkofrans, äfven den vetenskapliga
verksamhetens — en tid, åtminstone för flertalet af svenska folket ojemförligt
lyckligare än den föregående; men storhetens tid var förbi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:04:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/7b/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free